Aftonbladet – 20 oktober 1858, sida 3

Hjerta af sten... utan medlidande, utan kärles, hvad skall jag kunna hoppasb Hon reste. sig, upp; kastade hufvudet tillbaka med en beslutsam rörelse: Nåväl! du vill icke... du stöter mig bort; jag vill än.en gång fly och säga honom hvad jag sagt dig Dermed gick hon upp till sig. Innan Albertine blef. klädd, skickade professorskan upp Martha: med. tillsägelse att hon: skulle: skynda sigy emedan professorskan ville säga något. ute biträdde -henne, så att det skulle gå ort. , pri E När: Albertine trädde in i förmaket, fann hön sin mor i soffan; och framför henne med ryggen vänd emot dörren stod en lång, smärt män. : Albertines hjerta skälfde; honstannade på tröskeln, ty hön trodde sig ett öfter för en bedräglig villa. Var det icke Richards figur, eller fanns det -verkligen två menhiskor med så lika växt? : ,Köm närmare, Albertinör, sade modren då hön fick se henne; i-detsamma vände han sig om, och i nästa ögonblick kände Albertine-sig-hårt sluten till Richards högt klappande hjerta. Å g Med en röst, darrande af rörelse och lycka, hviskade;hont : avsatt TT Nu är du min — min inför Gud och hela verlden. ; Ogh din mor har, hoppas jag, uppfyllt sin pligt; utan att behöfva uppmanas dertill af dig, hvilket bevisasaf dennanr,. sade professörskanochräökte -dottren en slät guldring, hvaruti stod Albertings namn och dagens datum. Gif -Richardden: jemte mitt bifall till.er förening. Ra O, min mor, så mycken godhet! utropade Ajbertine. FORNE (Forts. följer.)