Aftonbladet – 20 oktober 1858, sida 3

Enkan med de sju barnen: Tilde lyckliga? En öppnad graf! Hvem stirrar der Uti den svarta mullen ner, 7 Med stum, med tårlös smärta? En -bleknad ros, från stammen skild, — Den djupa sorgens: sinnebild, — , Ett krossadt modershjerta. Hvem. är hon, denna. hvita hamn? Ack! — en gång till hans öppna famn Hon slöt sig, frisk som vinden. :—..4 De. bygde .då is Nordanland En hydda vid en vänlig strand, T skygd af gröna linden. 3 Och deras kärleks vår försvann För henne, som för mången ann. Dess -blåa luft hon njutit. Hon varit -lycklig, hon, som du, Den arma enkan med de sju, Och glädjens ros hon brutit. Men lifvets öden ryckte dem Från deras kärleks ungdomshem, Och bitter nog blef striden. Dock egde de hvarandra qvar, Och fastän hyddan trångbodd var Så trifdes der dock — friden, . Fan var en man i lif och död. Sitt breda bröst tilk strid han bjöd, Och stålsattvar häns,hjerta: Men blef han bitter någon gång, Då kom -hon — ljuf som fogelns-sång, — , Och mildrade hans smärta. En man han var. Du verldens träl, Som dömer; — kände du hans: själ, Den djupt, ursprungligt ömma? Upptäckte väl din skumma blick Det malmstreck, som på botten gick, Säg du dess guldvåg strömma? Hvad ville han? Hvad stred han för? Den eld, som--hjertats ro förstör, I eget bröst Han ammar. Hvar helst förtjensten trampas ner Och lyckan mot det. usla ler, Slår lågan upp och flammar. Den lågan tär på lifvets rot — Och kommer sorgen sen med hot Och ökade bekymmer, 0, hvem förmår väl då, som han, Att-upprätt stå ändock — en man, Hvars mod i-storm ej rymmer! Men ack, förgaäfves! Döden bröt Hans kraft till slut, och grafven slöt Den starke.i, sin boning. Djupt har han-lidit, -Bittert ljöd Hans stämma ofta. Men hans död Var skön. Den var försoning. Men nu i mörk Oktoberqväll De gula löf kring ödsligt tjäll Af-nordanvinden sopas. Der sitter, dignad, bland de sju, Dens bleka enkan qvar ännu, Fast lifvetssorger hopas, Du arma modershjerta — brist; — Nej brist ej! Än ejvallt du mist, Ej Gud dig öfvergifver. Och månget hjerta klappar här I -Sveas land. . Mång.moder kär En tröstarinna blifver. Än sitter mången husfru glad I eget hem,,i barnens rad, Vidvälskad. makes, sida. Och läser dessa ordsoch -hör Den bön; som sången med sig för, En bön. för dem, som lida. H. B-n. Obs. För den ifrågavarande enkan och