Aftonbladet – 20 oktober 1858, sida 3

bleknad -hamny -som -med-trött. och -tröstlös blisk betraktar döt lif :bon framsläpar, utån bopp om lycka, utan tro på framtiden. På hvad skulle väl jag hoppas, som emellan mig och den jag älskar ser min mors högmod! Hvilken framtid eger väl jag, som på jorden icke får tillhöra den man jag beundrar. — Hvad återstår för mig? — Att: dö. Ack, min mor,, fortfor Albertine med rörelse, en gång måste jag uttala allt hvad som finnes inom mig, alla de tankar och ;känslor min själ gömmer, på det ni klart-må-fatta hvad. jag är genom den man jag älskar, hvad jag kunnat varagenom honom; om;ban haft en mindre ädel karakter, och hvart er uppfostran kunnat föra mig: Att jag nu står här ödmjuk, olycklig, men undergifven er-Vilja, det är hans yerk, som en gång sade: IEndast den blir en god och ädel maka, som varit en from och öm dotter. Jag: ville blifva en: maka honom värdig, och jag blef en-undergifven dotter; men mitt plågade, förtrampade hjerta kunde icke älskå er; såsom det bört. ; Jag älskade honom med all den . kärlek. min -själ kundehysa.. För lionom hade jag kunnat uppoffrar allt, ock om han, så fördrat,.: jar blott.så. önskat, hade er dotter lemnat sitt fädernehem, vid hvilket intet tillgifvenhetsband, fängslade henne, och följt bonom. Då jag det gjorde, då jag förtviflad Aydde till Konöm, då återförde han mig till. detta hem jag öfyergaf, och han lärde-mig: Ålt—en gvinna, som missaktarsin egen heder, ringaktar äfven den man hon älskar... Han gaf mig -en-beskyddare-i rin far. Ah, min mors att-jag.i dag utan blygsekkan skåda upps:till-ery; dettazär hans verks men icke ert; -ty hi gaf mig intet stöd i,frestelsens ögonblick... Ingen -kärlek, intet förtroende fanns emellan er dotter och er. Kall och kylig var luften omkring mig, och. ofta såg jag: med .afundsjuka . enmor. smeka sitt