Aftonbladet – 20 oktober 1858, sida 2

Antag attjag sade: Se här; min herre, min dotters hand, det enda sätt hvarmed jag kan våtergälda min tacksamhet; skulle ni då icke finna belöningen värd en uppoffring. 7 Min fru, er dotters Hand tillhör: mig, hennes fars vilja Hari bestämt den för mig, det är icke def ni skallgifva mig.o Hvad:då, omiöjag får fråga?, Endast er välsignelse till vår förening. Nå väl, efter ni. bestrider mig rättigheten att gifva bort det som redan tillhör er, anser ni då min välsignelse värd någon uppoffring ? En välsignelse skänker man, den bör utgå ifrån hjertat, ifrån öfvertygelsen att den isak eller .de personer ,; man: välsignar,! förtjena densamma. Den kan således icke köpas, hvarken. genom .uppofringar eller. något. annat. Skall den hafva något värde, någon betydelse, måste den gifvas utan Vvilkor. Min herre, ni fordrar bra mycket, då ni vill 7 att. jag helt och hållet-skall gifva vika för er. c Jag . fordrår ingenting, begär ingenting, har icke -framstält någon önskan. Hennes nåd har låtit kalla, och jag har infunnit! mig: Jag lemnar er, om ni så önskar. Och jag skulle -förblifva er gäldenär intill min död! utropade hennes nåd stolt. Ni känner icke Sophi von Krug, om mi tror att hon vill lefva med det medvetandet att :personligen stå i skuld Hos någon, utan attsöka återgälda den. Detta är hennes nåds enskilta sak, och der eger jag ingen rätt att yttra mig. En paus uppstod åter, hvilken hennes nåd äfven denna gång afbröt. Det enda hinder, började: Hon, som firni: nes för. er; förening, med min dotter, är — er far. Er skänker, jag. min fulla. högaktningt men det skulle djupt kränka mig att nödgas räkna, mig slägt med en man,-som egentligen