Till Redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladet fortfar att, som det af tonen vill tyckas, med n viss tillfredsställelse nagga INRESA En längre uppsats i lördagens lad, utgörande ett slags svar på en i föregående nummer meddelad upplysning, hvarigenom grunden för förut gjorda anmärkningar bortröjdes, slutar med att A. B. tror sig således ha visat, att generalpoststyrelsen, utan att inlåta sig på några stora, vidtutseende organisationsplaner; kan, genom att endast begagna sig af de kommunikationsmedel, som enskilt och allmän omtanka skapat, på ett helt enkelt och naturligt sätt lösa en betydlig de af sin, vi medge det gerna, ej lätta uppgift. Aftonbladet har dock härigenom endast visat, att det icke gittat taga kännedom om .de officiella handlingar, hvartill det hänvistes, utan det oaktadt fortfar att döma käckt, i många stycken sväfvande i en fortfarande fullkomlig okunnighet om förhållandena, sådana de verkligen äro, icke sådana A. B. tror dem vara. I gårdagens tidning upptagas åter med mycken salvelse några omdömen, medelst hvilka i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning efter förtjenst kommenteras poststyrelsens halfmesyr,, att bref emellan Göteborg, Alingsås och Falköping genast efter jernvägomed öppnande på densamma kunna beforras — i låda. — Detta, sem man annars skulle tycka utgöra. en fördel, är nu naturligtvis endast föremål för åtlöje, emedan hela posten skulle befordras på jernväg. — Hur många gånger skall det behöfva inskäras, för att göras begripligt, att postgångarne 1 hela riket utgöra ett sammanhängande nät, hvilket icke, utan framkallande af stora olägenheter, ögonblickligen kan rubbas för hvarje liten jernvägsbit, som blifver färdig. : Det är ingalunda meningen att inlåta sig i någon fortsatt polemik med hvarken den ena eller andra tidningen, blott att ånyo fästa Aftonbladets uppmärksamhet på nödvändigheten att, innan alltför skarpa anmärkningar öfver försummelser och sömnaktighet uttalas, göra sig besvär att inhemta några upplysningar i sak; de tillhandahållas med all möjlig beredvillighet å ort som vederbör. Det må emellertid villigt erkännas och medgifvas — åtminstone såsom insändarens, på någon kännedom grundade enskilta omdöme — att om poststyrelsens verksamhet, hvilken saunolikt är större än i de flesta, ka ske alla, andra embetsverk, fortfarande skall kunna hålla jemna steg med tidens och allmänhetens fordringar, påkallas en i de flesta dess grenar ökad arbetspersonal och ökade kostnader, hvilka då snart nog kunna koma att vida öfverstiga verkets egna tillgångar. Insändaren misstar sig fullkomligt i sin tro att vi finna ett nöje i att nagga poststyrelsen. Det är ej vårt fel, att denna styrelse sjelf, genom sin obenägenhet att öfverge gammal rutin och foga sig efter nya förhållanden, ger rättvisa anledningar till anmärkninggar, hvilkas uttalande ej är synnerligen an