Aftonbladet – 19 oktober 1858, sida 2

I grefve Stormbjelms våning hade tvenne rum blifvit upplåtna åt majorskan.. Grefvinnan, grefven och hela betjeningen täflade om att visa de för husets herrskarinna så välkomna gästerna all upptänklig uppmärksamhet. Minna var emot sina slögtingar den tacksamma-och vänliga unga qvinnån; emot mannen den koketta, nyckfulla och herrsklystna, som helt och: hållet kufvade och styrde honom. Doktorn hade dagen efter majorskans besök hos honom varit uppe hos dem. Innan han gick in till majorskan hade han bedt grefvinnan att få tala vid Jenny. Nu kommer jag för att riktigt pröfva Jennys mod, sade han. I morgon skall operationen ega rum; klockan tio ärojag och doktor x4 här. Jenny måste söka hålla majorskan vid godt lynne och göra henne tiden så kort som möjligt tilldess, så att hon icke får öfverlemna sig åt föreställningen om de plågor som förestå. Jag skall försöka, sade Jenny dödsblek. Men för Guds skull, icke med ett så ångestfult utseende. : ; Var lugn, Richard, ni skall blifva nöjd. Och nöjd blef doktorn. Med ett.exempellöst mod och en sinnesstyrka, som väckte läkarnes beundran, förblef Jenny under dessa ögonblick af namnlösa qval vid modrens sida, Icke en minut vek hon ifrån henne; men det var icke en stum och liflös bild, utan en dotter, öm och kärleksfull, som med sin närvaro, sina om en sann hängifvenhet vittnande ord, sökte mildra plågan och aftorka de tårar smärtan framkallade. Jenny kände att hennes närvaro var en tröst för modren, och derföre underkastade bon sig sjelf alla de marter som uppfylde hennes hjerta under helä operationen. Majorskan sjelf, mäktig hvarje uppoffring