Skulle lemna det här ifrån fröken von Krugp, afbröt karlen. ; Majorskan och doktorn vände sig till honom. . sÄr någon sjuk hos professorskan ? frågade majorskan, som såg doktern blekna. Ja, hennes nåd,, blef svaret. Färgen återvände på doktorns kinder; man tog afsked, och han skildes från damerna med de orden: I morgon skall jag hafva den äran besöka tant. Majorskan lät köra sig till sin svägerska, men träffade endast Albertine, som blef mycket glad att:få se sina slägtingar. Hon sade dem att hennes mor var sjuk, dock utan att uppgifva hvad det var för sjukdom. Vi återvända till doktorn. När majorskan och Jenny voro borta, gick han in i biblioteket för att öppna brefvet; det innehöll: Du är åter här! — och jag tackar Gud derför. Kom genast, min mor är — blind. Endast på dig hoppas jag. Lifmedikus A— fäster hela sitt förtroende vid dig; men säkert skall min mor förr framsläpa sitt lif såsom blind än återfå sin syn genom dig; derföremåste du gälla för en helt annan läkare. Detta är lifmedikus A—s plan. Icke ett ögonblick betviflar jag huru du skall handla; Jag vet att du skall återskänka henne sina ögons ljus; ehuru hon envist vägrat att samtycka till din lycka. ä Din Albertine. Ja, vid, Gud, om det står i mensklig makt, så skall jag det. Du stolta, oböjliga qvinna, som skulle föredraga evigt mörker framför det att blifva kurerad af mig. Men du skall det oaktadt ändå blifva min gäldenär utan att någonsin få veta det.n