Aftonbladet – 19 oktober 1858, sida 2

af sina egna känslor, då det gälde dem hon älskade, hade framstält denna bild af bängifvenhet och sjelfförsakelse, hvilken liksom tillhör qvinnan ensam, och dessa exempel hade hos dottern utvecklat samma sublima själsstyrka som utmärkte modren. När allt var förbi och majorskan förmedelst ett sömnmedel fallit i endvallik slummer, fattade doktorn Jennys hand, sägande med låg röst: Följ mig, sköterskan skall säga till om tant vaknar! Mekaniskt följd Jenny. Utkommen i yttre rummet, sade doktorn: ,Jag måste öppna ådern på Jenny. Jenny sköt upp klädningsärmen. Hon hade en så stark tryckning i bröstet, att det föreföll henne som om hon velat qväfvas. Tala kunde hon ej. Sedan hon fick upp ådern andades hon bättre och en flod af tårar kom att lätta det beklämda bröstet. Tvenne dagar efter operationen infann sig Arvid, som medföljt mor och syster ifrån Rönby, utan någon aning om den verkliga orsaken till deras resa. Jenny gick honom till mötes, sägande: I dag får du icke träffa mamma, Arvid. År hon borta? ; Kom och sätt dig hos mig skall jag säga dig huru det är. : Jenny satte sig och drog brodern ned bredvid sin sida. Jenny, du förskräcker mig. Hvad har händt, du är så blek ? utropade Arvid. Ser du icke att jag är lugn? Nåväl, min bror, det som jag, en svag flicka, kan bära det bör väl du, en kraftfull. yngling, med själsstyrka kunna höra. Lofvar du mig det? Jenny log så vänligt, så uppmuntrande emot brodren. Min goda syster, hvad du är lik mamma,