Aftonbladet – 18 oktober 1858, sida 2

Såsom en galning rusade jag på gubben, frågade efter hans dotter och ville veta hvar hon fanns. Re Ni skall7aldrig mera träffa Herine, dårakt tige unge man, utropade gubben allvarligt: Ni har gjort henne olycklig, förnedrat henne och gifvit er stolta tant rätt att jaga henne från sin egendom sonv en föraktlig varelse. Gå; eljestzkrossar jag er som en mask. Några dagar derefter afflyttade äfven fadern. sUppe hos -min tant rasade jag i fullt vre: desmod. Dagen derpå afreste:jag till Stockholm :utaa att veta hvad jag skulle företaga, Der: började jag söka. a vintern: förgick under dessa fruktlösa emödanden;: dem jag: envist fullföljde, derföre att gubben :Bergström uppehöll sig i hufvudstaden oeh jag deraf slöt, att Alfhilda äfven måste vara der: Slutligen alldeles tillintetgjordat förtviftan; öfverlemnade jag mig åt min: hopplöshet, då en dag en biljett -lemnades:-mig, innehållande dessa rader: Vill du: än en-gång se Alfhilda, så besök henne genast hos fru Ek vid Nytorget, n:r... Huru jag kom dit vet jag icke; — men aldrig har: någon. väg-förefallit mig så ändlöst lång. Fru Ek, ett fruntimmer med ett mildt, allvarligt och åktningsvärdt utseende, förde mig in i ett smakfullt möbleradt,: men svagt upplyst rum. — Der på en soffa låg min Alfhilda; men nej, det var icke hoti, — det var den bleka dödsengeln; som lånat hennes drag, — Det var skuggan af denna sköna blomma, som jag sett så yppig och så frisk. — Jag störtade knä och utbröt i snyftningar. — Sex veckor derefter .stod den förkrossade fadern vid hennes?bäåt, och jag tryckte mina läppar på dem lilla: handehy som: döden gjort kall: — Några tårar banade sig väg utför baronens: kinder,.! En tystnad SUR : Skymfligen bortkörd från: min tantsegen