Aftonbladet – 18 oktober 1858, sida 1

TVENNE FAMNMILJEMÖDRAR, Fav M; 8. SCHWARTZ.) Sammansatt af samma elementer som modren, hade den stolte och oböjlige sonen svårt att förlåta det hon vågat såra den qvinna han älskade och hvilken han satte högt öfver modren. Alla dessa sår, dem professorskans hjerta och högmod erhöllo, påskyndade troligen utvecklingen af den ögonsjukdom, som hon en längre tid lidit af, utan att de slutna läpparne öppnade. sig för att säga, ett ord derom åt Albertine,. Gud vet, om den stolta damen kunde beqväma sig att medgifva det hon började se illa, — men slutligen måste hon vända sig till doktorn vid brunnen, och han undersökte ögonen. Min fru, ni här början till starr, svarade han. Jag löper då fara att blifva blind? Hennes röst darrade, SVi skola söka förekomma det, sade doktorn. Han gjorde några föreskrifter; men vid brunnsterminens slut kunde professorskan endast med stor ansträngning igenkänna sina bekanta. En morgon; just då Albertine slutat kläda sig för att med modren begifva sig ned till brunnssalongen, inträdde professorskan till henne; gången var långsamn.are och hållpingst säkrare än vanligt. pDu får åtfölja din kusin hed till bruhnen; Jag kan icke vara dig följaktig. Vi resa härifrån i mMorgon. ! z Ar mamma sjuk?, frågade Albertine, som ) Se Aftenbladet n:r 200-213, 218, 216, 218—223, och 225—240.