nga prof på qvinlig talang. dära nog intet på qvinligt snille — utom den s.k. snillrika konversationen. De få exemplen torde man hafva att söka bland skaldinnor. Men äfven hos dem inskränker sig egendomligheten inom någon trängre krets, Den svenska fru Lenngrens skaldskap har i sanning icke det ininst egendomliga lynne. Men också rörer sig hennes sång, der den-är utmärktast, inom qvinnans egendomliga sfer, familjeoch sällskapslifvet. Till allt detta kan dock med skäl sägas — och det bar ofta blifvit upprepadt — att qvinnans uppfostran. isynnerhet hennes undervisning och den ställning i lifvet, manneis öfvermakt käntänka anvisat henne -— hittills icke tillåtit henne ut-: veckla sina anlag. Det må således vara osäkert, hvad verlden skulle vinna derpå, att qvinnan uppträdde i täflan med mannen. Men förlusten vore gifven. Ty äfven om qvinnans verksamhet i samhälle och stat kunde ersätta mannens, så skulle mannen aldrig kunna ersätta qvinnan — i familjen; och med familjelifvets förfall går för visso all mensklig bildning under. Vi tala icke-om hushållsomsorgerna och: den yttre barnavården, ehuru qvinnan för att verksamt uppträda utom familjen borde afsäga sig alla anspråk på att af mannen älskas och beundras endast för sin qvinlighets skull, för sin skönhet, sitt behag, sin fina känsla och takt, jemte alla anspråk på makans och modrens fröjder, — ty verldens affärer hafva lika litet som familjens försörjande — tid att vänta, tills omständigheterna göra det för qvinnan lägligt att taga vård om demti Vi tala om det inflytande qvinnan ur den gömda familjekretsen utöfvar på den menskliga bildningen, på nationers och statefs öden, ett inflytande, som mannen icke eger eller kan ega: Individen utgår urfamiljen, går från den med dess öfvertygelser; dess rådande håg och sed. Under beröringen med andra individer ur andra familjer, under lifvets vexlande sträfvanden och strider utbildar sig hans karakter, men den utbildar sig efter sin art; den blir derigenom en bestämd karakter, att individen ur familjen medfördet tänkeoch handlingssätt, hvilka gifva karakteten dess egendomliga prägel. Familjelifvet utgör sålundå grändvalen för all mensklig. verksamhet. Men alla menskliga sträfvandens frukt, den menskliga bildningen som resultat, går åter tillbaka till familjen, ingår såsom ärfd öfvertygelse och sed i dess lif. Det välstånd och den upplysning, medborgerliga samhällsinrättningen och sträfvandena inom densamma förmå meddela, nationens bragder, verkningarne af den sjelfständighet, den makt och ära, den tillkämpat sig, af de statsformer, den gifvit sig, den allmänna menskliga kulturen såsom frukt af de skilda nationernas ömsesidiga inverkan på hvarandra i krig och fred, med ett ord resultaterna af historiens tusenåriga arbete tillhöra familjelifvet och ingå deri såsom ett arf. Familjen möttager allt såsom fullständigt resultat; för densamma äro det arbete, den oro och de uppoffringar, genom hvilka allt detta vunnits, icke till. Familjer kunna i följd af samhällsskakningarne bringas i nöd, göra förluster, upplösas. Men derom är här icke fråga, utan om den öfvertygelse och den sed, hvilka bilda och sammanhålla familjen som sådan, och hvilka alltid för familjen äro gifna, ett mottaget arf. Det är till följd af denna familjens fria delaktighet i den menskliga bildningen och i samhällslifvets fördelar, som familjelifvet inom sig är så fritt från allt tvång och all yttre inverkan. Menniskan är i intet annat förhållande i lifvet så hänvisåd till endast sitt samvetes afgörande som i familjen. . Och detta afgörande står henne der icse blott öppet, utan det är det förnuftiga i familjeförhållandet, att det så skall vara. -Sin religiösa öfvertygelse, sitt rättsmedvetande, sina insigter öfverhufvud, sin sed och vana hafva makarne vid inträdet i familjen såsom ett gifvet resultat, och det :måste allt i deras ömsesidiga förhållande som sådant användas, dagligen och, stundligen tillämpas, utan att för hvarje ögonblick först: underkastas ny-pröfning,. utan tvekan och grubblande. Likaså i föräldrarnes förhållande till barnen. Och barnen hafva,. såsom. lätt erkännes, allt-sitt vetande och viljande på god tro. Det bestämmande i dessa förhållanden är den ömsesidiga kärleken, som gör samvetet ömt, men tillika ger det. säkerhet, visshet derom, att hvad ur, denna kärlek härflyter är rätt och tillbörligt. Och kärleken resonnerar och demonstrerar icke; den ger, der den ihandling verkligen Jefver, sitt föremål. utan vidare öfvertygelse om handlingens berättigande, lemnar intet rum öppet för tvifvel på sanningen af den insigt, ur hvilken, denna utgår, eller på det absolut rätta i densamma. Detta familjelifvets väsende utgör grunden till .qvinnans -makt i familjen — och genom familjen i mensklighetens angelägenheter öfverhufvud: Såsom mannens intresse genom hans verksamhet i samhället är deladt, så är han äfven i följd häraf i sitt vetande tvifvelsam öch teoretiserande och i handling öfverläggande och tveksam. Häraf är äfven hans handlingssätt i familjen smittadt; och det är icke blott hans öfriga omsorger, som hindra honom att jemnare deltaga i familjens lif, det ligger i sakens natur, att han hvarken kan eller bör göra det oftare, än hån dertill föres af-sin känsla ochförmår öfverlemna sig åt den. Det pligtmässiga deltagandet är en skral nödhjelp och ofta förderfligt för familjens frid. En man, som i familjelifvet teoretiserar; demonstrerar för sin hustru och. söker uppfostra sina barn enligt den ena eller andra nykläckta teorien, är en narr — och med envishet deri något värre än en narr, ty han förstör sin husliga lycka och missbildar barnen. Ingendera tål vid att vara ett experimentalfält. Såsom sagdt, har dock mannen denna benägenhet, att äfven till familjelifvet öfverföra teoretiserandet. Han handlar då klokt, om han icke söker göra sin teori gällande som sådan, utan för särskilta fall förskaffar den tillämpning, då omstänpe a 0 ER ST AES ORNSTSEEV E fan -— VR DA. I LR RR DR AV RN a TN RT EN ER ft I -— RR IRON: ER kg Tre TS AR RR VT fon 5 I VT Ht EN i EN fr FT Ät — ONA AN RR: OR KL GR EN kg pe fr. EA JR — DO RE RR RE ÖR —— URNA RE TERRAN ETTER LEN NE JE JEN FET FRAN