-poch förete ej samma lofvande utseende, som under ; ide senare åren varit fallet. j — En insändare i gårdagens blad har genom hänvisning till ftskilliga förslag till åtgärder met poströfverierna, som af generals I poststyrelsen tid efter annan blifvit ingifna till tegeringen, sökt visa, att ansvaret för uraktlåtna åtgärder mot detta onda ej rätteligen drabbar poststyrelsen, och låter förstå att äfven regeringen skall vara utan skuld häruti. (Till frågans lösning, säger han, fordras jåtgärder, som i många hänseenden ingripa i lagstiftningen och således ingalunda äro beI roende rensamt -hvarken af poststyrelsen eler jregeringen. Det är oss visserligen ej obei kant att poststyrelsen flera gånger gjort framställningar till regeringen idetta ämne, och som vi tro har det skett regelbundet hvarje i gång något större poströfveri inträffat som tillVraR sig en allmännare uppmärksamhet. Men då man aldrig sett något resultat deraf, har j man anledning tro antingen att regeringen ej funnit dessa. förslag lämpliga och praktiska, eller ock att poststyrelsen ej med den energi som vederbort framhållit nödvändigheten af att åtminstone det för ögonblicket möjliga åtgjorts. Ty insändaren har onekligen rätt deruti, att gamla vanor. ej. aflysas. och nya inrättningar ej skapas genom ett penndrag: men såväl poststyrelsen som regeringen borde just derföre ha satt sig: genast i rörelse för att så vidt på dem ankom undanrödja ett ondt, som -ej, såsom man så ofta hör invändas när förbättringsförslag väckas, tillhör teoriens, utan den handgripligaste verklighetens område.Det har ej ensamt berott på regeringen, säger insändaren; lagstifthingens mellankomst fordras äfven. Må våra. Men harregeringen i denna fråga gjort någon framställning till ständerna? Oss vVveterligen icke. Det är nu fyra och ett halft år sedan det stora poströfveriet vid Kattleberg skedde, dervid en Postiljon tillsatte lifvet och ett stort penningebelöpp bortstals; men hvarken vid den då pågående eller den sistförflutna riksdagen inkom regeringen till ständerna med något förslag till det ondas afhjelpande. Poststyrelsen.. har.. visserligen ej varit så overksam som regeringen. Hon :har afgifvit sina förslag och, åtminstone efter hvarje svårare kasus, vidtagit något provisoriskt försigtighetsmått, såsom . postiljonernas utrustande med skjätväpen och postväskornas öfvertäckande med jernnät. Men det har gått henne alldeles som Farao under de egyptiska landsplågorna. Hvarje gång ett betydligare postrån skedde, väcktes hon till. verksamhet. Men när det åter blifvit lugnt och fredligt på landsvägarne; glömdes faran. Postiljonerna fingo nu aflägga sin krigiska utrustning och väskorna-sina jernharnesk, tills de förra åter råkade ut för ett bakhåll vid någon af Westergötlands grindar, och de senare antingen sönderskuros medan postiljonen intog förfriskningar på något ställe under vägen, eller helt frivilligt gjorde ett hopp ur kärran ned på landsvägen, såsom för några år sedan bände strax utanför huäfvudstaden. Vi inse väl att generalpostyrelsen ej kunnat genomföra någon genomgripande ändring, som ledt till poströfveriernas fullkomliga upphörande, sålänge hon ej i sina bemödanden kraftigt understödts. af regeringen. Men vi tro oss ej fordra något orimligt, om vi på henne göra det anspråk att hon till postkommunikationernas underlättande och -betyggande, till den grad som vederbort, begagnat sig af de naturliga utvägar som : härtill erbjudit sig. Det är isynnerhet två hos oss under de senare åren allt mer utvecklade inrättningar hon kunnat göra sig till godo: våra banker och . de -genom ångbåtsfarten och jernvägarne. förbättrade -komtmiunikationsanstalterna. Genom att fästa allmänhetens uppmärksambet på den större både säkerhet och beqvämlighet vid penningeremisser -som ligger i de så kallade postremissvexlarne, och genom att söka åvägabringa en öfverenskomelse mellan alla eller de flesta af bankerna i landet ora utställandet af sådana vexlar på hvarandra, skulle otvifvelaktigt mycket vunmits och vägen småningom banats för ett allmänt anlitande af detta slags remisser. Hvad man dock med största skäl, såsom det synes oss, kunnat fordra af poststyrelsen, är att hon ej försummat de medel till säkrare, hastigare och tätare postförbindelser, som erbjuda sig medelst ångbåtarne och bantågen på jernvägarne. Det är visst sant att ångbåtarne på våra kuster och inre farvatten — ty vi tala nu endast om pösterna inom landet — medföra särskilta postlådor, der bref kunna få inläggas; men på de flesta håll släpas den största delen af bref och tidningar ännu på lahdsvägarne, utsatta för alla de dröjsmål och faror; som -dermed äro förknippade: Sak samma med jernvägarne. Vi ega visserligen ännu ej n gon synnerlig längd af sådana; men en omtänksam poststyrelse, som ej blott trampar i gammal rutin, utan verkligen vill uträtta någonting till den allmänna rörelsens underlättande, skulle ej underlåta ått begagna sig af den minsta tillökning i säkerhet och skyndsambiet hon kan bereda breftrafiken. På Köping-Hultbanan emellan Arboga och Örebro har visserligen, ehuru först sedan somharens början, post förts; men ännu återstår samma åtgärds vidtagande på södra stambanan, till och med mellan Malmö och Lund, samt på vestra mellan Göteborg och Falköping, af-hvilkenen större del redan -längelvaritsöppnad för trafiken. En särskilt påminnelse till skyndsam förändring häruti bör det iu senast gjorda försöket till poströfveri gifva vederbörandes... Det skedde nemligen. i näreten af Alingsås; en af stationerna på den istnämda banan. . .. . Vi tro oss således ha. visat att generalpostexarsmen An tboenmrida Aitet hire äver att RNA TTT