Så långt den franske författaren. Till de orsaker ban uppgifver, såsom verkande till den ofria och osäkra ställning, hvaruti Frankrikes religiösa utveckling för närvarande befinner sig, nemligen ett nära oinskränkt embetsmannavälde, skulle kunna läggas den ultramontanism, hvilken ända sedan Ludvig XIV:des tid i förbund med berörde välde lyckats hämma hvarje jemnare utveckling inom det andliga området; Härtill kommer den ytterliga råhet och okuntighet, hvaruti massan af det egentliga folket är försänkt, och som bildar ett tacksamt fält för såväl hierarkiska som politiska bearbetningar. Den strid vi här sett tecknad emellan grundlagens stadganden och kriminallagens, hvilka i princip och praxis ömsesidigt upphäfva hvarandra, en strid, hvilken under den nya regimen synes helt och hållet afgjord till kriminallagens förmån, återfinner man: äfven: i Sverige, likväl. med: den icke oväsentliga skilnad, att hos oss administrationens befogenhet i dylika mål lyckligtvis är mera inskränkt, oeh tillämpningen i sjölfva verket uppdragen åt domaremakten. Men oi ock bekännelsefriheten och lärofriheten i Frankrike, ehuru i grundlag proklamerade (likasom hos-oss); likväl-befinnas insnörda i en tvångströja, dem pålagd af det der rådande, till den yttersta ensidighet utbildade admiristrativa väldet, så rmåste i alla fall erkännas, att valfrihet i fråga om religiösuöfvertygelser der lemnas okränkt, under det i Sverge sistnämde frihet likasom lärofriheten är belägd med hårda och på slitandet af de ömmaste och heligaste förhållanden beräknade straff, samt bekännelsefriheten väl är under vissa. vilkor förunnad främmande, men förvägrad landets egna barr. Och. när, som man bör hoppas, i en icke aflägsen framtid äfveni vårt land åtgärder komma att vidtagas till frigörande af medborgares samveteh, må då det närvarande Frankrikes exempel tjena oss till varning, att vi icke med preventiva stadganden i födseln förqväfva det mäktiga bildningsfrö;j som en välordnad trosfrihet innebär, och att; likasom vi för ett halft sekel sedan lyckades. blifva af med censuren för till tryck anmälda skrifter; vi ej heller måtte behöfva längre dragas med en dylik i afseende på trosmeningar, och allraminst un: derkastas ett från domkapitel eller kyrkoråd emanerande tillstånd att på egen hand tänka. —t