bitterhet tala. om, huru illa hon uppfyllt. sin: pligter.som mor! Det var en bitter och smärt sam-stund för den stolta, på sina barns kärlel utblottade modren. Åter förflöto några dygn. Man hade nästar slutat brunnsdrickningen för dagen, och et högst ringa antal gäster promenerade ännu : salongen, i anseende till det regniga vädret Ibland antalet af de åtta eller tio, som uppe höllo sig derstädes, var professorskan, mer icke Albertine; hon hade redan gått derifrår på modrens tillsägelse. Dessutom voro del Hagar, Albert, grefve Stormhjelm och öfver stinnan samt fröken Knarrensköld. Professorskan höll just på att dricka sit sista glas, då Hagar, som den dagen icke var åtföljd af. Sara, med detsamma räckte fram sitt. Hagar hade några ögonblick förut vari: ett. obemärkt vittne till ett samtal emellan några damer, hvilka på det skoningslösastc sätt bränmärkte henne såsom Alberts älskarinna. Orden hade lemnat smärtsamma. sår efter sig i det döende bjertat.. Den undertryckta sinnesrörelsen, i förening med ett ökadt illamående för dagen, gjorde att hon, i samma ögonblick hon skulle föra glaset till läpparne, kände sig gripen af en svindel. Det svartnade för ögonen och det föreföll hennc liksom -hon skulle. störta ned i en afgrund Hennes ögon slöto sig, och med en våldsan. ansträngning af sina sista krafter sökte. hon fatta tag i något för att uppehålla sig och grep om professorskans arm, utan att veta hvad hon gjorde; men vid beröringen af denna för henne förhatliga qvinna ryckte fru vonKrug sig undan, och Hagar, som i detsamma fullkomligt förlorade sansningen, hade handlöst störtat till golfvet, om icke Albert, som sett hennes osäkra rörelser och var van vid dessa svimningar, skyndat fram och emettagit hanne i sina armar,