Aftonbladet – 16 oktober 1858, sida 1

plundrade flicka? Omöjligt. Detta borde förnuftet, hafva sagt dessa tadelsjuka; som lefva endast af förtal och skandal; men nej! Om de förstummades ett ögonblick, så var det enlast för att sedan harmas öfver att: han På en sjuklig, döende judinna slösade en-uppmörksamhet, den: de unga tyckte vara en stöld iffån dem, de gamla ett hån emot-allt hvad de: ansågo påssande. f Hvad frågar tadlet och afundsjukan eftery om det offer de anfalla endast har några få dygn. qvar af lifvet? Dessa: dämoner i menniskoskepnaåd känna icke medlidande och äro kallsinniga och hkgiltiga förde sår de förs orsaka. : Tätt förbi professorskan framskredo dessa tre, dem man under några ögonblick tigande betraktat;för att-sedan med all möjligoskoningslöshet bryta förkastelsens staf öfver. När mor-och son befunno sig midtför hvarandra, utvexlade de en blick, som liknade tvenne blanka klingor. Albert gjorde :enkall bugs ning, som -professorskan besvaräde med en knappt märkbar böjning på hufvudet, hvarefter de passerade förbi. Albert, skall ni icke gå och tala vid er mer ? -hviskade Hagar. Nej, vi hafva ingenting att säga hvaran: dras, svarade Albert. Och det är jag som skiljer sonen ifrån modren. Ack! Albert, om ni verkligen älskar mig, så låt icke den stackars Hagar förtäras af ett dylikt Medvetande.ss I mm Ka Arma engel — mumlade Albert — jag skall besöka min mor efter brunnsdrickningen, men begär icke att jag nu talar vid henne. Hagar teg; sedan hon druckit sitt glas, gick man uti parken. Alla drogo sig åt sidan för dem. När Hagar satte sig på ett gungbräde, stego de der sittande fruntimren upp. Om hon märkte det eller icke, veta vi ej;