TVENNE FAMILJEMÖDRAR, ; gt ; Fru MS. SCHWARTZ Er gerna, Albertines skall ni aldrig kunna stänga, emedan jag då högt till en hvar, som vill, höra det, skall säga: Att jag, er systerdotter, såsom ni sjelf presenterat mig, varit kammarpiga i ert hus. — Mitt högmod skall aldrig athålla mig ifrån att hämnas. — Grefvinnan reste sig. — Låtom. oss derföre såomsorgsfullt som möjligt undvika alla töte å töten. Grefvinnan. gjorde en komplimang för professorgen tryckte Albertines: hand. och-lemnade ramMmet.. .. oo Du sitter stum och låter din mor förolämpaso; utbröt professorskan. Minna har bara uttalat hvad som var sant , svarade Albertine kallt. Professorskans natt var sömnlös. Om morgonen hade hon hufvudyvärk och en skymlande känsla för ögonen, något som hon ofta varit besvärad af den senare tiden, så full af motgångar för hennes högmod. Ett par dagar derefter sutto Minna och Albertine förtroligt i den senares soita. Du vill veta hur jag blef grefvinna, sade Minna, det var ingen lätt sak, skall jag säga dig; men det gick ändå fortare än jag hade vågat hoppas, — : Vid sitt första besök på Rönby undföll det;Stormhjelm ord, som visade mig huru djupt förbittrad han var på dig. Då vaknade hos mig en oemotståndlig längtan att kunna fängsla honom, fö att hämnas allt hvad du lidit. Någon tid derefter meddelade Jenny mig några yttranden, som ) fe Aftonbladet n:r 200-213, 215, 216, 218—223, och 225—239.