Aftonbladet – 16 oktober 1858, sida 1

Då talade han väl om för dig att han åtföljer mamsell Israelli. Nej; — sådana förtroenden gör han mig icke. Men, min bästa Sophie, nog vore det mera moraliskt, om han gifte sig med henne, i stället för den skandal deras förhållande nu väcker. Tänk bara, han är hennes följeslagare öfver allt och gör ingen hemlighet af sin förtrolighet med henne; se baran; öfverstinnan pekade på tre personer, :som kommo in i brunssalongen. -Ovilkorligt -blickadeprofessorskan dit. Den syn, som mötte hennes ögon, hade bort väcka medlidande, i fall detta hjerta hade varit tillgängligt för en dylik känsla. Stödd på Saras arm, framskred Hagar, en bild af det förkroppsligade: lidandet. :Den tid, som förgått . sedan professorskan såg henne, hade sköflat bort alla spår af ungdom. De bleka aftärda dragen tycktes tala om en snar upplösning af den jordiska hyddan. Endastde stora, underbara ögonen voro desamma med sitt magiska uttryck och sin prägel af hänförande godhet. På andra sidan om den unga judinnan, nästan lika blek som hon, gick Albert. ! Man kunde läsa i hans stränga, vaekra drag, att de framsteg Hagars sjukdom gjert lemwnat märken efter sig i hans själ, soma ingen tid skulle förmå utplåna. Om lidandet qvarlemnat ett uttryck af engel i Hagars blick, hade det förmörkat ech fördystrat hvarje af Alberts drag. Sjelfva tadlet tystnade en stund vid åsynen af Hagar, hvars hela utseende vittnade om att a följde hennes spår och räknade hennes SP Kunde det väl vara en jordisk kärlek, som fjettrade den starke, unge, friske mannen vid denna bleka, förtärda, på all jordisk fägring