Aftonbladet – 16 oktober 1858, sida 1

der och kärlek; derföre-kän jag icke inrymma dem i mitt hjerta. Jag har endast älskat dig, har icke plats för någon mer kärlek. Åsynen af dig, ljudet af din röst, dina smekningar, se der de enda ädla behof af ömhet min själ eger. Du är min sällhet, och för dig kunde jag uppoffra allt. Den öfriga verlden förefaller migsåsom schackpjeser, dem jag efter behag och nyck flyttar. För resten njuter jag af att vara ung, vacker, rik, förnäm och fjäsad, samt icke så litet af att se, det min man är förälskad i mig. Hade jag, såsom du, fästat mitt hjerta vid en man, lika uteslutande som detär fjettradt vid dig, då hadejag uppoffrat allt, heder, föräldrar, syskon för honom; men icke, liksom du, i en passiv väntan slösat bort mitt lif, min ungdom och mina själskrafter. Ack Minna, så talar du i din tanklöshet utan att reflektera öfver lifvet och de pligter vi ega; men jag, som just af honom lärt mi högakta dem, jag vet hvilka skyldigheter jag har såsom dotter och qvinna, och derföre måste Jag vänta, tro och hoppas. Hoppas på den Gud, Richard lärt mig älska, och tåligt böja mig inför den mans vilja, som eger mitt hela hjerta... Jag känner hans stolta själ och beundrar den. Han, en son af folket, vill icke tvinga sig in i en familj, der medren med ringaktning skådar ner på honom. Han vill icke rycka dottern från henne, han fordrar att modren skall gifva honom henne. Han skulle icke kunna fördraga den tanken att man kunde tro, det hustrun höjt honom. Nej, han vill visa att det är han som höjt henne till sig. tian vill genom karakterens ädelhet tvinga min mor till högaktning, och jag känner mig sjelf ; stolt och lycklig af att vara älskad af en såI dan man, Möjligtvis char du rätt,, svarade Minna alvarsamt, men för mig. vore det omöjligt att