Aftonbladet – 16 oktober 1858, sida 1

parenen haft om honom, hvaraf jag slöt, att ;m man ville lyckas intaga den der envisa och egensinniga menniskan, skulle man visa ionom köld och förakt. Jag gjorde mitt bästa. Från den stunden jag föresatte mig att blifva srefvinna och för alltid göra honom oskadlig för dig, blef mitt lynne bättre. Jag saknade g alltid lika mycket; men min själ fick en sysselsättning. Allt nog, min grefve stannade qvar på orten, utan att man kunde förklara orsaken. En vacker dag i April friar han. Jag förklarade honom, att om jag sade ja, så skedde det endast deiföre att jag ville blifva grefvinna. Ack! min älskade Albertine, du, med din stolta själ; vet icke huru infernalisk en qvinna kän vara, då hon utsett en karl till sitt offer. Sedan jag under tre veckor ordentligt stekt honom vid sakta eld, gaf jag mitt samtycke, och de sex veckor, som förflöto emellan mitt ja och vårt bröllop, återtog jag mitt samtycke den ena stunden och gaf honom det tillbaka den andra. Jag var till den grad nyckfull, kall och elak, att jag mer än en gång erhöll en allvarsam föreställning af tant Malin; men jag kände den karekter, vid hvilken jag skulle sammanlänka mitt öde, och visste att min styrka låg i mina nycker och min köld. Samma rol fortsätter jag än och kommer troligen att fortsätta den hela lifvet igenom, så framt jag icke vill utbyta min genskap af herrskarinna emot den afslaf, och det är jag icke böjd för. I samma ögonblick jag blefveen mild, öm och älsklig hustru; sådan som tant Malin, skulle han glömma eller ock förtrycka mig. Det är något af ond ande om honom, som gör att motstånd och strir utgöra retningsmedel för Hans känsla. Men då älskar du honom icke ? Nej! — och hvartill skulle det tjena, jag bar icke jag, liksom Jenny, från barndomen haft dessa hänförande exempel af husliga dyg