Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 3

Min lilla söta Sophie, utropade öfverstinnan, j:g kunde icke afhålla mig ifrån att besöka ig och underrätta mig om din helsa. Du försvann så hastigt i dag på morgonen, att jag fruktade, det mötet med grefve Stormhjelm på något sätt upprört dig. Hvarföre skulle det uppröra mig?. frågade hennes nåd skarpt och fixerade sin vän på ett eget högdraget sätt, 7; Vi anse icke nödigt att ord för ord upprepa öfverstinnans mennisksälskande bemödanden att efter bästa förmåga såra och förödmjuka sin vän professorskan, derigenom att hon för henne upprepade samma historia om orsaken till den brutna förlofningen med grefven, som öfverstinnan sjelf på morgonen anförtrott sina sqvallersystrar. Hon meddelade äfven att: opinionen var emot professorskan, och att hon, såsom en verklig vän, gaf det rådet att de borde lemna Dörby och begifva sig till någon annan bruansort, för att undgå all den smälek, sont säkert här skulle drabba dem. Rak och styf med högröd ansigtsfärg hade professorskan afhört sin goda väns infama historier och sårande råd. När öfverstinnan ändtligen måste göra en paus för att hemta andan, svarade professorskan: Jag och min dotter stanna qvar här. Vi ega ingen orsak att lemna Dörby, emedan allt hvad du sagt mig är stridande emot sanningen. Ack! min söta Sophie, du gör mycket orätt, som icke lyssnar till en väns råd, försäkrade öfverstinnan med konstladt deltagande, isynnerhet som man påstår, att din dotter i den der kärleksintrigen med trädgårdsmästaren gå ohjelpligt komprometterat sig, att till och med den allmänt omtyckte och i ropet varande doktor Bergström, oaktadt din man ; sitt te stamente utsett honom till sin måg, likväl icke