RR er nu att behandla mig såsom slägtinge, emedan ni eljest skulle drabbas af följderna deraf, genom de skandalösa rykten, som äro i omlopp. Jag, min fru, känner er för välatt icke veta, det ni är slaf undet opinionen, och att ni underkastar er allt, hellre än att vara ett föremål för folks förtal.v Professorskans ansigte hade blifvit rödt och grått skiftevis, och i ögonen blänkte en kall stråle, då hon svarade: Det är sant, inför verlden måste vi vara slägtingar — på det verlden icke må hånskratta; men grefvinnan Stormhjelm. är lika litet min slägtinge som Mmamsell Ekeberg, då -verlden icke ser oss. Jag frågar er nuimin ordning med hvad rätt ni kan blanda er i mina enskilta familjeföri ållanden och påstå, det doktor Bergström är förlofvad med min dotter.: Med sanningens. Albertines far har i sin sista stund uttryckligen uttalat sin önskan, att hon och doktorn skulle blifva ett par. — Är en döendes ord gällande, eller icke? Jag har alltid hört att det med samvetsgrannhet brukar efterföljas, och som jag icke förmodar att Här ett undantag eger rum, så har jag med mitt svar endast kullkastat ett nytt angrepp mot er dotters heder. Skulle ni åter svika aktningen för er aflidne mans sista önskan, så hoppas jag Albertine-har nog vördnad för sin fars vilja, att hålla den helig. — Tror ni, min fru, att det låtit bättre, om jag sagt: Albertines far och hennes eget hjerta ha utsett doktorn till hennes blifvande man; men hennes mor, i sitt högmod, sätter sig deremot. Min. fru, ni hade åa blifvit utskrattad., Grefvinna, ni glömmer er, utropade professorskan och rätade upp sig: Ni är under mitt tak, och jag tål icke att blifva Törolämpad; i fall ni ämnar fortfara påedet sättetåså stänger jag min döm tör er