Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 2

— Från mellersta Skåne skrifver en korrespondent till Malmö nya Allehanda i början af månaden: Med den 4 dennes är daglig kommunikation på jernbanan öppnad mellan Malmö och Höör, under det att arbetet fortsättes emot Finjasjön, och på denna linie är banken till största delen färdig förbi Sösdala och till Möllby. Men strax ofvanför Spinnerup vid Kalarp har man tråffat på ett nära bottenlöst skogskärr af ungefär 500 fots längd. Detta kärr, med utseende af en äng och med 5 å 6 fots fastare yta, är en gyttjefull sjö af 64 fots djup, Den påförda fyllningen nedtrycker genast den fastare ytan och alltsammans sjunker ögonblickligt i djupet samt lemnar ett öppet vatten i stället. Vid sidorna pressas gyttjan upp i höga vallar, och ingen annan utväg är än att fylla hela djupet. Man har försökt med risknippor och s.k. faschiner, med enris och grofva bjelkar på kors öfver hvarandra, men allt förgäfves. Det har jemte fyllningen sjunkit till bottnen. Likväl hafva banans styresmän begått ett misstag, om vi ej, såsom ämnadt var: från början, få en ordentlig station vid Stehag eller det s. k. Grufvehuset, der enallmänt besökt landsväg skär jernbanan. En och hvar, som känner orten och dess behof, inser lätt, att en station härstädes är af vida större vigt och fördel än t. ex. vid Eslöf. Ty det är icke här frågan om en fördel för några få herregårdar eller byar, hvilka hafva nära och högst 2 mil till staden, såsom fallet är i Eslöfstrakten, utan här har man en yidsträckt, rikt befolkad och från städerna vida aflägsen del af provinsen, som behöfde draga sin nytta af jernbanan. Icke blott tusen, utan kanske 10 tusentals innevånare kunde hafva och borde hafva sin fördel af en station å nämde ställe. Ej blott Rönneholms säteri och Stehags socken, utan qvarnverken vid Rönneå, qvarnstensbrotten vid Wittseröd samt hela Billinge, Röstånga, de vidsträckta Riseberga och Färingtofta socknar jemte hela Abytrakten hafva här sin närmaste station och skola dagligen förse den med en talrik passagerare-publik. Nu stännar tåget visserligen 5 minuter vid Grufvehuset och emottager Passagerare, men denna tid är jw alltför knapp för långväga resande, och dessutom har man ju der icke tak öfver hufvudet eller någon tillflyktsort under väntetiden. Ett: simpelt trähus, hur ringa som helst, vore doek något i detta hänseende. Nu har man visserligen sagt, att en station framdeles kommer att öppnas vid sjelfva Ringsjökanten, ungefär !, mil norr om Grufvehuset. Det är klart och tydligt, att en statisn der, i en ödemark, dit man ej kan komma utan att en ny väg längs banan måste anläggas -—och hvem anlägger den (äfven om Rönneholms skteri vill tillsläppa jorden) — samt detta öfver kärr, mossar och moras; som sagdt, det är tydligt att en station der har vida mer förfelat sitt mål än på ett för allmänheten närmare håll vid allmän -landsväg. Från sjelfva Ringsjön synes man 8j kunna hafva myeket att påräkna, helst hvad passagerarne beträffar, och för fraktgeds derifrån kunde VM Benn NR BSR SDN URL LAS NA SET SALLA