Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 2

gisk skådespelare, hvilken med mycken patos deklamerar sin roll — för tomma väggar.n Minna började skratta som en-toka. Grefven stannade framför henne med mörkrödt ansigte och utropade i vredgad ton: Är din m ning att drifva gäck med mig?, Icke illa, min vän; du bar anlag för sce nen; men den der frasen skulle du hafva be ledsagat med att sträcka handen emot mig; det hade varit mera imponerande. Åter skrattade Minna. Grefven lade armarne i kors öfver bröstet och betraktade sin hustru, sägande: Var god och gif mig ett svar på hvad jag sagt. Om hvad? — Om jag tänker gäckas med dig? Min Gud, — ja. Ämnar du, oaktadt min uttryckligt uttalade vilja, ändå återknyta vänskapen mellan dig och Albertine, ehuru du dermed sårar din man och ställer honom i en pinsam ställning ? å Ja, det ämnar jag,. Minna reste sig från sin liggande ställning. Mitt hjerta har blott inrymt en enda öm känsla, och den uppfylde det så helt och hållet, att der icke finnes rum, hvarken för tacksamhet eller vänskap till någon annan på jorden. Denna ömhet, denna allt uppslukande tillgifvenhet tillhör Albertine. Begär då icke att jag för dig skall uppoffra det, hvarför jag skulle utan betänkande uppoffra dig. — Om jag tänker återknyta vänskäpen oss emellan, frågar du. Den har aldrig blifvit bruten. Jag tänker sola mig i hennes närhet, uppvärma och glädja min själ med att tillbringa timmar vid hennes sida, Men jag, din man, säger; det får icke ske. — Denna flicka afskyr jag, och min hustru skall icke hafva henne till vän. Och hvem kan hindra mig? — Hvad kan afhålla mig ifrån att besöka henne, taga