TVENNE FAMILJEHÖDRAR, Fru M. S. SCHWARTZ.) Minna och Albertine hade tagit plats på en aflägsen bänk. Der utgöt Minna hela sin glädje öfver att återse Albertine. Hon gret, hon skrattade, hon höljde hennes händer med kyssar och tårar. Något sammanhängande samtal emellan dem kunde, under dessa utbrott af en sann och uppriktig glädje, icke komma i fråga. Den unga grefvinnan öfverlemnade sig helt och hållet deråt. Slutligen frågade Albertine: Men Minna, huru har du blifvit denne mans hustru? Och huru länge har du varit gift? I två månader! — Huru jag blifvit hans hustru skall du framdeles få veta: — Icke nu, nu måste jag ostörd njuta af sällheten att hafva återfunnit dig. Professörskan och grefven nalkades. Minna reste sig vid deras ankomst och hviskade till Albertine: , I eftermiddag skall jag besöka dig. Dermed tryckte hon Albertines händer till sina läppar och gick emot sin man, hyars arm hon tog.. I förbigående gjorde hon en komplimang för professorskan , likväl utan att säga ett ord. : Fru von Krug och Albertine återvände icke till salongen. Professorskan hade känt sig sårads först af den köld och tillbakadragenhet, hvarmed hennes bekanta bemötte henne, och sedan behöfde hon i ensamhet utkämpa all den harm, alla de gäckade förhoppningar och all: den förödmjukelse Minnas-giftermål med gtefven innebar för henne. Hon hade ) Se Aftonbladet vr 200—213, 215, 216, 218—223, och 225—238, h