Aftonbladet – 13 oktober 1858, sida 3

I nans bröst när hon hörde att Richard aflägsnade sig, och dotterns derpå följande våldsamma snyftningar trängde till hennes öron. Hon reste sig upp med det vanliga stolta och bestämda rörelsen; hvarmed. hon sökte befria sig från all svaghet, såsom hon kallade hjertats röst. Gud vare lof att den karlen ändtligen är borta. Han har rätt, ban skulle kunna sluta med att tvinga mig att högakta sig: Dessa uppkomlingar lägga verkligen an på attspela ädelmodiga, för att betvinga våra fördomar; men: deras blod är och förblir ändå oädelt Hennes nåd lemnade rummet och mötte i förstugan Martha. Trädgårdsmästare Bergström ber att få tala vid hennes nåd. Professorskan rodnade och tänkte: Nej, aldrig skall det hända att jag kallar sonen till min dräng för måg. Det ligget ju en riktig förödmjukelse i blotta tanken derpå. I salen stod gamla Bergström, När hennes nåd inträdde, gjorde han en lätt bugning och OR henne ett hopviket papper med? de:oren: Jag får lemna hennes nåd igen kontraktet. Det är upprättadt och underskrifvet af salig professorn. Han är nu död; följaktligen är det brutet, och jag afflyttar så fort hennes nåd skaffat sig en ny trädgårdsmästare. Godt, sade hennes nåd och tog kontraktet. Min afsigt är alldeles icke att ni genom en afflyttning härifrån skall blifva lidande; utan är jag bågad att låta er behålla: er lön till nästkommande Maj, då kontraktet är slut. Behöfs icke, hennes nåd,, svarade Bergström leende. Jag är icke fattig, utan har samlat en liten rätt nätt förmögenhet, som fallt ut går upp emot den hetnnev nåd fårrafs ter salig: professorn.