Aftonbladet – 13 oktober 1858, sida 2

Martha öppnade dörren, sägande: Det är någon främmande der nere som önskar tala vid hennes nåd. Jag kommer, blef svaret, och professorskan reste sig upp med de orden: Medan jag är borta skall Lotta f: komma upp till dig, och dermed lemnade hon rummet. Nedkommen i salen, fann hon doktorn stående framför en tafla, som hängde öfver instrumentet. Då hennes nåd tillslöt dörren efter sig, vände doktorn sig om — professorskan gjorde en -högdragen böjning på hufvudet med de orden: Edra besök, min herre, äro ju läkarens; och jag är icke sjuk. De hafva varit läkarens, och jag hoppas hennes nåd icke ett enda ögonblick haft skäl, beklaga sig att jag glömt mitt gifna ord:, Ni har hållit ord. Jag tackar för detta vittnesbörd. Hvarföre jag i dag utbedt mig ett särskilt samtal är derföre, att läkarens besök nu äro öfverflödiga. Ock ni ämnar åberopa min mans sista ord, hvilket uttryckte en bestämd önskan ätt Albertine skulle blifva er maka. Min herre, jag -hyser aktning för de döda och ni eger rättighet att begagna er af det löfte fadern gifvit. Professorskan bar sitt hufvud högre än någensin. å Och likväl, min fru, ehuru jag enligt ert eget medgifvande. eger denna rättighet; oaktadt jag efter den fara Albertino genomgått, ilskar henhe högre äl någonsin, och fastär g i hennes blickar, af alla de ord, som unler yrseln undfallit henne, lärt hur rv af vela hjertat är fästad vid mig, tänker jag indå aldrig begagna mig af dessa rättigheter rr än ni lägger er dotters hand i min och rälsignar vår förening. : Då, min herre, kommer ni aldrig att be