Albertine, när hon lutade sig ned för att känna på hennes panna och dervid tänkte: Min. son har förskjutit mig! min dotter döende! Med kort och hastig röst gaf hon befallning, att man skulle föra upp fröken på hennes rum samt gå efter husläkaren, lifmedikus A... Hon gjorde några hastiga ursäkter och gick sjelf med, när Albertine bars upp. Man använde alla de vanliga medlen att få henne till lif, men det ville icke lyckas. Slutligen kom doktorn, öppnade genast åder, och strax derpå höjde en djup suck Albertines bröst. I nästa ögonblick öppnade hon ögonen och såg sig omkring med fullkomligt redig blick. Det var en svår kongestion åt hjertat — sade doktorn — men som nu är förbi. Min dotter är således utan all fara? frågade hennes nåd. Fullkomligt! Litet stillhet och nattro är allt hvad fröken behöfver. Några ögonblick derefter lemnade doktorn och hennes nåd Albertine; den senare sade i det hon gick: s Håll dig still, som doktorn sagt. När Albertine befann sig allena med den flicka, somefter. Minna blifvit antagen till hennes uppassning, reste hon sig hastigt upp med de örden: : ; aLetta, kan du tiga? ; Hvilken fråga! Om fröken vill ställa mig på prof, så tror jag att fröken skall blifva nöjd, svarade Lotta med en munvighet, som just icke var egnad att. ingifva något särdeles förtroende tillhennes tystlåtenhet. Du är ju systerdotter till Martha? Ja, det är jag, Och uppdragen att säga henne allt hvad jag företager, hvilket du äfven gör.