nen: hade tillslutit sina magasiner; pappersmyntet var utan värde, och ingen visste huru all denna villervalla skulle sluta i den uppoch nedvända republiken. Uppfatiningen af Figaros roll i Figaros bröllop.? Då vi gerna öppna tillfälle till en diskussion i estetiska så väl som i andra ämnen och med nöje. emottaga hvarje anmärkning, som ger något skäl för sig och icke blott innehåller tillmälen och beskyllningar, meddela vi följande till oss insända artikel och bifoga längre ned det svar derå, som vår musikreferent funnit sig föranlåten att afgifva. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då alla hufvudstadens tidningar tyckas vara eniga i att fördöma hr Arlbergs uppfattning: af Figaros rol, men endast Aftonbladsreferenten tagit sig för att som skäl för sitt ogillan-de anföra Beaumarchais mening?, torde det tillåtas insändaren att i Aftonbladets spalter få skärskåda denna uppgift något närmare. Ins. kan ej annat än medgifva, att hr A:s uppfattning af denna rol ej var den skälmaktigt-löjliga, man här hunnit vänja sig vid; men att påstå att han derigenom försyndat sig emot Beaumarchais, tyckes röja nog liten bekantskap med dennes pjes; ins. skulle snarare tro, att hr A:s.fel? består i — förmycken bekantskap dermed. Att nu ej vädja till egna uppgifter om Beaumarchais mening?, för hvilka väl ej större vitsord kunde beräknas än för Aftonbladsrecensentens, vill ins. anföra ett omdöme: härom af en allmänt kändnoch godkänd auk-toritet (och auktoritetstro är ju ock betydligt beqvämare än att sjelf arbeta sig till ett på kännedom om sak grundadt omdöme). Dem bekante litteraturhistorikern Julian Söhmidt säger om Beaumarchais Mariage de Figaro att den är bereits ein Vorspiel der BRevolution?. . Man sieht den Kampf zweier Classen, die trotz ihrer zufälligen Verbindung einen tödtlichen Hass gegen eimander hegen, von denen die eine nur den allgemeinen Umschwung. erwartet, um sich an die Stelle der anderen: zu setzen. — — — Die Figaros und Baåzils: waren es, die durch die Revolution ans Ruder: kamen...? Och en sådan karakter, som denne Fige.ros, svartsjuk och spanior som han är till på köpet, skulle endast vara en glad skälm, som tänker på ingenting mindre än ilska då han hotar att spela? för grefven, om, Hans Nåd vill ?dansa?? Vi tro icke att någon, som sett. eller läst Beaumarchais Figaro; kallar honom den skälmen Figaro? i den betydelse, hvari Aftonbladsreferenten anför denna citat ur svenska operalibretton, för att derpå, som det synes, bygga sitt omdöme om Beaumarchais! mening.? Och sora en naturlig följd af denna sir djupare uppfattning af Figaros rol, gaf ock: hr A. åt recitativet i sista akten mycket mera: relief, än hittills deråt egnats; liksom ins. ej: tror, att Figaros sångparti i allmänhet, i fall: af motsatt uppfattning, kunnat så pass dramatiskt utföras af en för denna rol så otillräcklig stämma som hr Arlbergs. Hvad man efter ett hastigt genomögnande af denna uppsats naturligtvis i främsta rummet måste beklaga är att Mozart icke fick den äran att vara samtida med insändaren och hans åberopade litterärhistoriska auktori-tet, hvarigenom han kunde på förhand hafva: blifvit upplyst om sitt stora misstag att i sitt. musikaliska drama förläna åt Figaros parti den lekande skalkaktighet, den sprittande humor och det lätta, men icke desto mindre incisiva satiriska element, som verlden i snart trefjerdedels sekel icke tröttnat att beundra. Stackars Mozart, som icke var i tillfälle att: få inhemta dessa skarpsinniga konstdomares: råd! Sak samma i en senare tid med Rossini, som icke heller visste bättre än att i sin musikaliska behandling af il Barbiere de Seviglia? ifva n komisk färg åt de tusen spratt, som Arigaro spelar den gamle Bartholo,. för att Tvara Almaviva behjolplig att nalkas Rosica. Ja, det är sorgligt, men det är icke desto mindre sant, att hvarken Mozart eller Rossini i Figaro anat någon tragisk eller dämojnisk karakter, som i sig skulle innebära förebilden af franska revolutionen eller som bör uttrycka sin svartsjuka med illska, för att I begagna insändarens med den öfriga tonen i fhans uppsats öfverensstämmande konstsköna Juttryck. Om de känslor, som röja sig hos insändaren, och som tyckas häntyda på allt jannat än opartiskhet och ointresserad sannings-. kärlek, ämna vi ingenting orda, men då irg,, efter att temligen storordigt ha utlofvaxc att närmare skärskåda? vårt yttrande om, Beaumarchais mening, insinuerande med ett något komiskt öfvermod, att detta grundade sig endast på ett citat ur svenska libretton,icke haft fett enda ord att sjelfisak andraga, utan i stäl) ; i t l let tagit sin tillflykt till en tysklitteraturhistoriker, för hvilken våv insändare synes hafva en alldeles ogemen respekt, men hvars uppfattning af Figaro synes vara ett fullkomligt motistycke till ett par af hans medbröders nog stärkt kärntyska påstående, att Shakespeares Hamlet är ingenting annat än Tyskland inittonde århundradet — så vilja vi erinra eller underrätta insändaren om hvad som i Beaumarchais egna skrifter står att läsa med afseende. på den skådespelares uppgift, som skall utföra Figaros rol. Det heter nemligen: Yil y voyait autre chose que de la raison assaisonnee de gaiete et de saillies, surtout (och märk väl detta, värdaste br insändare!) sil y mettait la moindre charge, il avilirait -Jun röle que le premier eomique (märk komiBN spetsa 20 RE ketter. tr Sets