Aftonbladet – 11 oktober 1858, sida 3

ert handlingssätt, ber häradshöfdingens mor mig säga, att hon är hågad göra hvilken pekuniär uppoffring ni kan fordra, såsom ersättning för partiet med unga von Krug; men att hon, i fall sonen glömmer sig ända derhän att gifta sig med er, ämnar göra honom arflös. Hon ber mig ... Tillåt, fru professorska, inföll Hagar, att Jag afbryter; ty af värmen och äfven det skoningslösa i sättet hvarmed ni talar har jag gissat att ni är den stolta modren, som med bäfvan tänker er möjligheten af att till sonhustru få en judinna. Min fru, edra löften och edra hotelser äro här öfverflödiga, emedan jag aldrig skall blifva er sons hustru. Orsaken ligger ej deruti att jag icke älskar bonom; tvärtom jag skulle anse för en stor lycka att få egna honom mitt lif; men ett hinder, mäktigare och starkare än er stolthet, finnes, och detta är olika trosläror. Åh ni vore väl icke den första af er stam, som öfvergaf edra fäders tro för verldslig vinst, inföll hennes nåd högdraget, och partiet med min son, om han bjöde er att välja, fruktar jag skulle uppväga edra betänkligheter. Ni misstager er, min fru, svarade Hagar med värdighet, jag har verkligen haft att välja emellan min tro och er son, men jag blef likväl den förra trogen. Ni har afslagit ett giftermålsanbud af min son. Ahl! det är otroligt! utropade hennes nåd, röd utaf harm vid tanken att enqvinna, tillhörande en föga aktad race, utan annan förmögenhet än sitt arbete, vågat afslå anbudet af att blifva hennes sonhustru, utan att detta afslag härflöt från ingifvelsen af henne. Hon hade vågat sätta något högre än att blifva hustru åt en ung man i Alberts ställning. Det var en verklig skandal. Helt olika hade det varit om hon, af fruktan för hans mor, hade vägrat,