Aftonbladet – 11 oktober 1858, sida 3

snärta, som förbittrar själen, i stället för att göra den ödmjuk. Ur de tankar, som sysselsatte honom, väcktes han af betjenten, som anmälde: Mamsell Israelli. Vid ljudet af detta namn, som för honom innebar allt ljuft och allt qvalfullt, störtade han upp med ett uttryck af jag vet icke hvad.; men då betjenten steg åt sidan och släppte in den anmälta, försvann den glädjestråle, som upplyst hans drag, och han skyndade emot Sara med de orden: Har något händt Hagår? : Hon har haft ett anfall af sin svåra sjuk-domp, svarade Sara och fästade sina ögon skarpt på häradshöfdingen: Jag kommer för att fordra räkenskap af er, ty ni är upphofvet till allt detta onda. . Jag! Är då medvetandet att älskas afmig en så svår börda för Hagar? Hon har förskjutit mig, och jag har gått. Möjligt; det känner jag icke.-Er mor — hvad rätt eger väl hon att träda under Hagars tak och skyrofa henne? Är då den arma judirnans hem icke fridlyst, eller skäll Hon äfven der förföljas af ett nedrigt hån, utropade Sara. Hvad ondt har väl Hagar gjort. er mor? Intet — och ändå uppträder bon med ett upprörande öfvermoöft emot on ensam ficka, som hvarken eger rikedom, rabg, vänner eller anhöriga, som försvara sig.n sHar min mor varit hos. Hagar?p frågade Albert, ännu blekare. Jala Sara förtäljde hela samtalet emellan Hagar och professorskan. Då hon slutat, sade Albert blött: SS Om en timma: besöker jag Hagar: Inga invändningar, om vi verkligen älskar henne. Emellan Hagar och mig hafva vexlats ord. dem jag måste förklara,, (Forts)