Aftonbladet – 11 oktober 1858, sida 2

så gifs det ett hinder, en eöfverstiglig skiljemur oss emellan — jag är judinna. Hagar, om ni älskar mig blott:hälften så högt som jag älskar er, så finnes icke detta hinder. Ni öfvergår då till den kristna läran. Hagar smålog smärtsamt. å Tror: ni, Albert, att man lika lätt byter om religiösa tänkesätt som man byter ut den ena klädningen emot den andra? Jag för min del har en så djup vördnad för religionen, en så sann högaktning för hvarje menniskas tänkesätt i detta, för hennes själ så heliga ämne, att jag aldrig skulle af någon bevekelsegrund i verlden kunna förmå mig att föreslå någon att utbyta den religion, hvaruti kan blifvit uppfostrad. Hagar, hör mig, utropade Albert med passion, säg mig först, älskar ni mig — svara mig sant oeh uppriktigt. å Ja, jag älskar er, men jag har sagt åt mitt hjerta: Han får endast vara din vän din broder. Jag skall derför endast älska er såsom sådan, ty ni tillhör icke min stam och kan icke blifva min rimake. Ni har icke samma tro och samma religiösa åsigter-som jag. — Vi äro i detta fall främlingar för hvarandra. Ni skulle aldrig kunna förstå mig, Jag aldrig er, och likväl är det för en verklig kärlek, för en verklig, sällhet makar emellan oundvikligt nödvändigt att deras själar smälta tillsammans i en harmonisk enhet uti alla sådana ämnen, som menniskohjertat vant sig vid att betrakta såsom heliga. Ni förskjuter mig således, Hagar. Ol om ni visste huru jag älskar er, då skulle niklart förstå huru olycklig ni-gör mig. Hagar, om man sade mig, att jag skulle få kalla ermin maka mot det att jag öfverginge till er tro, skulle jag genast göra det. — Min kärlek vet ej alv några gränser; men hvad förstår ert kalla hjerta af allt detta.