Aftonbladet – 11 oktober 1858, sida 2

——rErErprE-rRERERr-B-r-rrEE--re såsom en sådan, och böj ert stolta hjerta inför nödvändigheten. Trötta icke, ut er själ genom att rasa emot hinder, som möta er, utan återtag makten öfver er sjelf. Om det för er kan innebära någon tröst, så vet att Hagar aldrig skall blifva någon annans maka, då hon icke kan blifva er. Låtom oss glömma detta samtal och återknyta den vänskap, som utgör det enda föreningsband, som får finnas oss emellan, och då kan lifvet åter ega mången ljuf stund.o Aldrig: ... Får jag icke hoppas att en dag få kalla er min maka, måste jag fly er. Hagar teg; men i de stora ögonen blixtrade ett smärtsamt uttryck. Albert hade rest sig upp, fattade båda hennes händer och frågade med dämpad röst: Ni bryter således stafven öfver min sällhet? Ni vill således icke för den offra något af er öfvertygelse? sä Jag kan det icke,, stammade Hagar, jag skulle begå en falsk, en svekfull handling, ett gyckel med det heligaste på jorden, om jag trädde inför Gud och i dopet afsade mig en tro, som är: fastväxt i mitt hjerta. Farväl, ni har gjort mig olycklig, utrepade Albert och störtade ut. Hagar sjönk ned på soffan och utbrast i en flod af tårar, En timma derefter ringde det åter på tam burklockan. Ljudet deraf väckte Hagar ur den smärta, hvaruti hon var försjunken. Hon aftorkade hastigt tårarne under det hon tänkte: Det är säkert faster. Stackars gumma, nu blir hon erolig, om hon märker att jag gråtit. Tillgifvenheten är ofta nog en tyrann, som fordrar att vi icke med våra sorger, bedröfva dem, som älska okså Hagar gick och satte. sig vid sitt arbete. Hon hade knapt intagit sin plats, förr än en gammal tjenarinna visade sig I dörren, sägande;