Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 3

Följande eftermiddag inträdde häradshöfdingen i sin mors kabinett. Professorskan besvarade hans helsning med en stel böjning på hufvudet och sade, vänd åt Albertine; Du kan sätta dig och spela; jag harnågot alt tala vid din bror. Tyst som en automat gick Albertine uti salen och satte sig vid instrumentet. Hvilka voro de damer du åtföljde på spektaklet? frågade hennes nåd och fixerade s0nen. Utan den minsta sinnesrörelse och tab upphöjdt hufvud svarade han: Mamsell Israelli och hennes faster. Tvenne judinnor således ?, Ja, min mor, tvenne utmärkt bildade och älskvärda fruntimmer. Det är ganska lyckligt för dem; men förändrar icke den omständigheten att de äro judinnor. Visserligen icke, syarade häradshöfdingen med sin bestämda och oböjliga röst. Jag ser ingen nödvändighet uti att den omständigheten behöfver förändras. Då man besitter bildning och intellektuel öfverlägsenhet, gör det sak samma om man är svensk, kines eller jude.x : Jag behöfver icke någon undervisning af dig ochönskar den icke heller. Visa mig derföre den arxtigheten att icke göra något vidare än besvara mina frågor. All annan konvergation oss emellan, än frågor ech svar, kan