Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 3

icke bringas å bane. -Du har uppfört dig allt för vanvördigt emot mig, att jag skulle kunna nedlåta mig till att utbyta tankar med dig. Hennes nåd höllupp. Albert förblef tyst. Jag önskar veta på hvad fot du kan stå med dylikt folk. : Jag umgås i deras hus och hyser en djup beundran för mamsell Israellin — Det har du den oförskämdbeten att säga din mor midt i ansigtet. Hvarföre skulle jag tiga dermed, då mamma ändå en gång måste få del af mina afsigter. Jag ämnår. begära mamsell Israellis hand. Du ämnar ? Ja, hvar och en som känner henne: måste gilla mitt val. Du frågar icke en gång om jag gillar det; om du till en dylik förening skall erhålla mitt samtycke. Hennes nåds läppar darrade, och hon talade med dämpad röst. Då det är jag som tänker gifta mig, har jag trott att mitt eget tycke var det enda afgörande. Men jag tror du skall få svårt att leta upp en son, den der alldeles förbigår sin mor och är fullkomligt likgiltig för hennes samtycke. Du är visst den ende som kan ådagalägga ett slikt uppförande. 7 Möjligt! Orsaken ligger deruti, att det icke finnes någon harmoni oss emellan, ech derföre blifva mina handlingar sådana som de äro. Mamma vill herrska, och jag anser mig såsom man icke böra vara en slaf. — Det är bra att du upplyser mig om vår ömsesidiga ställning; — och du, ämnar verkligen begära den der flickans hand?x — Ja, det är mitt bestämda beslut. : Nog. — Vi hafva ingenting mera att säga hvarandra, — Du kan aflägsna dig.