Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 3

rätt, denna qvinna är en äfventyrerska af böjelse; hela hennes beteende utvisar det, och aldrig skall någon huslig sällhet uppblomstra vid: hennes sida. Ack, Ernst, hör din mor. som så innerligt älskar dig! Var på din vakt; den der flickan skall göra din olycka! Om min kärlek har något värde för dig, så lofva mig att icke med något löfte binda dig vid henne, utan fäst dig id att hon föredrog att lefva på ett schweizeri framför att vistas i ett hederligt hus! Min son, säger dig icke din egen känsla; att just häruti framskymtar brist på uppfattning af det förödmjukande i hennes ställning? Om hon verkligen lefde deraf, då hade hon äfven med glädje omfattat det förslag jag gjorde. da, hade hon varit fästad Vid-dig med en qvinnas hängifvenhet, skulle hon begärligt emottagit hvarje tillfälle, som erbjöds henne att kunna förädla och uppodla sin själ samt lemna en bana, som den allmänna fördomen stämplar såsom tvetydig. Öfvertänk noga hvad jag nu sagt! Granska hennes uppförande, hennes vanor och hela hennes lif, sådant det presenterar sig för dig, och fråga sedan ditt hjerta och ditt förstånd, om du tror att du kan blifva lycklig med henne! — Majorskan lade sin hand på hans skuldra, tilliggande med sin milda, kärleksfulla röst: — Och nu, min son, har jag uttalat min tanke; det är din lycka jag afser, och kunde den befrämjas genom föreningen med Gertrud, så skulle hvarje personligt obehag jag dervid erfor blifva begrafvet i djupet af mitt bröst. Ernst kysste modrens händer och hviskade: Tack, du goda, du hulda mor; jag skall öfvertänka dina ord. Följande morgon talade Ernst icke om att resa till staden... Dagarne förgingo och han stannade på Rönby. Visserligen var han tys