Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 3

ven Angetdory Och KyrKOneraen fer.astrom (Iran Lunds stift) samt pastor Telander (från Wexiö stift) öfver oro mötet. Biskopen hade inbjudit samtlige delta garne till middag alla tre dagarne samt till supt de båda första aftnarne. Bretflåda. 1. Med anledning af den för någon tid se: Jan i flera tidningar förekommande berättelsen, at en rik student skulle hafva utfäst sig att till en fattig samrat utbetala en betydlig penningesumma, om har kunde inom viss tid tapetsera sitt rum med begag aade frimärken, och, om vi icke misstaga oss, äfver aågon derpå offentligt gifven uppmaning till allmän heten att härvid komma den fattige studentens be nödanden till hjelp, lära flera personer hafva gömt och samlat sina. begagnade frimärken, och af en an naons i Aftonbladet för någon tid sedan fann man tt på ett enda ställe, kryddboden i huset n:o 3 vic Götgatan, femtiotusen sådana frimärken voro inlem aade att den fattige studenten tillhandahållas. Ni har likväl ingen sådan anmält sig, hvarföre vi blif: it anmodade att härpå fästa uppmärksamhet, på dei tt vederbörande, som möjligen förbisett annonsen nå afhemta den med mycken möda gjorda samlin sen, eller, om hela historien blott varit ett skämt indra personer, som välmenande gjort sig besvär med iylikt samlande, måtte upplysas att deras möda icke änder någon fattig student till fromma, utan blot! ågon gyckelmakare till förnöjelse. 2. Aftonbladet meddelade för några veckor sedan ett bref från Öland, som i en godmodigt :kande ton redogjorde för tilldragelserna vid prins Oscars besök på nämde ö under hans frimurareresa till Kalmar. Att döma af åtskilliga oss tillhandakomna insända uppsatser, tyckas dock de goda öländaingarne alldeles icke förstå sig på skämt, eller ock ha de ansett ämnet vara alltför högtidligt för att man skulle kunna tillåta sig att skämta öfver detsamma. En af de ifrågavarande uppsatserna härrörer från en bland öns prestmän; men innehåll och skrifsätt äro sådana, att vi icke gerna kunna införa densamma, emedan detta möjligen skulle tydas såsom en afvoghet mot presterskapet, såsom ett be gär å vår sida att kasta skugga på hela det hög vördiga ståndet, och ändtligen skulle vi genom uppsatsens införande möjligen kunna blottställa oss för en sådan der ledsam efterräkning, som blef följder af vår beredvillighet att efterkomma en viss annan prestmans enträgna uppmaningar, att i vårt blad iörymma den bekanta klagoskriften mot en!ångbåtsbefälhafvare. I en annan skrifvelse förmenas att Aftonbladets prenumeranter på Öland smed lika billig som djup förtrytelse, inhemtat den i vårt blad införda berättelsen om det värderika och af öns innevånare i tacksamt minne förvarade besöket på deras lilla ö Insändären tager, såsom man ser, saken mycket allvarsamt och förklarar i mycket starka ordalag, att allt hvad brefskrifvaren behagat sammanröra, icke var annat än nonsens. Fortsättningen af den insända skrifvelsen andas en så lojal underdånighet och slutar med ett så älskvärdt bemödande att säga nå. got riktigt qvickt och dräpande, att vi skulle anse det oförsvarligt att icke låta densamma komma til allmänhetens kännedom. Hörom således vår insändare. Öländningarne — säger han — älska och vörd: sitt konungahus. Ett besök af dess medlemmar väckte inbördes täflan att värdigt kunna yttra der glädje, som uppfylde alla bröst. Denna glädje uppen: barades så väl i folkets hjertliga jubelrop, som äfven i de tillredelser, hvilka i Kalmar stads tidningar äro relaterade. H. K. H. prins Oscar har förklarat oss sitt höga välbehag, det är oss nog; han har betygat oss sin tacksamhet, det är en oförtjent godhet. Hvad gäller häremot den lille inbilske och troligen högst sjelbelåtne novellförfattarens skymfliga berät telse? Oss förundrar likvist, icke att en person nog djerft och oblygt vågar framträda med sitt värde lösa kram, utan fastmer att rikets allmännaste tidning kan vara så blottad-på ämnen af värde, att dess spalter skola upplåtas åt den föraktliga dikten, det afskyvärda hånet. I följd af den ädla pligter att löna ondt med godt meddelas till den anonyme författarens belåtenhet, att ingen fortsättning i ämnet härifrän följer, samt att han, så väl till namn som karakter fullkomligt är känd af oss och blifver det af flere; om till hans namntecken A—Pp sättes ett litet a efter p Värst synes likväl vår brefsrifvare ha försyndat sig då han berättade, att vid prinsens ankomst till Borgholm stadsfiskalen skulle gå förut och röja rum, men en drumlig kärring kom sättande emot honom så häftigt, att han raklång föll omkull och kärringen ofvanpå, och der lågo de båda till spektakel och muntration,, Persona qveestionis — vi mena stadsfiskalen, icke kärringen — har nemligen till oss insändt en med namns underskrift försedd reklamation, hvari brefskrifvarens yttrande stämplas som ett verkligt crimen lesi stadsfiskalis, och hvilken vi derföre anse såsom eh samvetspligt att ordagrannt införa, hr statsfiskalen till lisa och våra läsare till uppbyggelse och nöje, Reklamationen lyder: Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet. Härmed får jag vördsamt anhålla att, efterskrifne svar måtte gunstbenäget blifva intaget i tidnin gen Aftonbladet: Den uti n:r 215. Fredagen den 17 dennes af Aftonbladet intagne vskrifvelse från Ölandp, uppfylld med osanningar; får jag ehvad det rörer mig, härmed tillkännagifva, att jag kan med vittnen styrka det icke n slik tilldrageise skedt; utan har brefskrifvaren helt och hållet skrifvit lögn, utan besinning, att en fräck lögnare undslipper icke; och som lögn är ett Satans foster bör äfven den omskrifne osanningen om mig återvända till den, från hvilken den kommit, om änskönt det skulle vara ett missfoster? Borgholm i September 1858. LD. M. Sjöberg stadsfiskal. 3. I en uppsats, stäld till herrar ångbåtsegare och kaptener, påstår en insändare, som tecknar sig Rekarnebo, att orten omkring Thorshälla är mycket illa betjenad af de 2:ne ångbåtar, som från nämde stad afgå, enär fraktgods, synnerligast säd och mjöl måste påtingas öfver åtta dagar förut för att få det til Stockholm, och mången, som velat. sända per ångbåt, Mears Vaa Älta AAA nin nå OR RAR ska TER RR RSA PEST EES ASKS AN SERA SRJ ER FSE I. SSR RPF SRS TR