Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 3

för sig sjelf, och under det han, tigande be: traktade modrens rena drag, en återbild af hennes hjerta, och jemförde dem, så kyska, så sant qvinliga med Gerthruds, som upptändt hans passion och bedårat hans förnuft med sin fägring och sitt om jordiska begär talande ansigte — då tyckte han sig se tvenne väsenden, tillhörande alldeles motsatta ursprung. Det föreföll honom, som den ena varit hans goda, den andra hans onda ande, och han erfor en känsla af bitter smärta vid tanken på all den kärlek modren visat honom, all den fördragsamhet hvarmed hon behandlat en svaghet, som djupt grämde henne; också fattade han hennes hand, stammande: Förlåt din son; han lofvar att du skall blifva nöjd med honoml! Tackl I valet mellan dig och henne finnes icke mera något val. . Du är min goda engelln De dagar, som återstodo af Ernsts vistande hemma, tillbringade han på sitt rum, egentligen för att på egen hand tillkämpa sig seger öfver sitt svaga hjerta. z Dagen före hans afresa kom majoren upp till honom. Fadern hade aftonen förut hos brukspatron D-—s variti sällskap med några stadsboer och af dem fått höra talas om, att sonen tillbragte sin mesta tid på ett schweitzeri, och att han var kär i en kringresande sångerska. ; Min kära Ernst, sade majoren med barsk min, jag har fått höra vackra saker om dig. Du lär lefva och ruckla som en äkta sälle der inne i staden. Hvad tusan är det för historier man dukar upp för mig om en äfveptyrerska, en skojerska, den du lar vara förlofvad med? Ja, du tänker vackert .löna din mor för all den omsorg och kärlek hon nedlagt på er uppfostran, Det säger jag dig