Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 3

Fb en BIUUTMERSEe I RESELE SINE NINE BISKUCAE SJeARATEERE ten höras, den klingar redan som en öm sorgevisa öfver hvad som är till döden lagdt. P.G. A. Till Redaktionen af Aftonbladet. I en till Aftonbladet för den 3 Oktober insänd artikel, hvilken på ett i många afseenden förnärmande och misstydande sätt redogör för svenska slöjdföreningens sammankomst den 29 sistlidne September, kar den lätt igenkänlige författaren, uti en till artikeln bifogad not, tillagt mig yttranden, som jag icke haft, och hvilka jag således icke heller kan erkänna åsom mina. I det korta anförande jag vid tillfället bade (icke i ett längre föredrag) var sålunda insändaren utan tvifvel den ende, som fann uttryckt någou åsigt mot höjändet af arbetarens bildning, nemligen den bildning, som är lämpad och afpasssad efter arbetarens behof. Om husbondevälde nämde jag inet, men väl yttrade jag, att en föreståndare för slöjdskolan borde ega en på bestämda stadgar grundad makt, hvarigenom han hindrades att handla efter godse. Lika litet framstälde jag det påstående, att jag och mina yrkesbröder kommit mycket mycket ängt utan matematik, då deremot mitt yttrande endast afsåg att visa, att jag och flera med mig åstadkommit arbeten som försvara sin plats hvar som helst utan att vi egt insigter i den högre matematiken, och jag förklarar härmed fortfarande dessa insigter icke tilihöra den bildning, som bör afses att i en slöjdskola meddelas, så länge det nemligen finnesläroverk, hvilka äro särskilt ämnade att meddela nämde högre undervisning åt så väl arbetare, som andra, hvilka besitta de nödiga förkunskaperna, för att kunna med nytta följa med undervisningen i ett sådant läroverk. Skilnaden mellan hvad jag yttrat och den mening iusäondaren sanningslöst nedlagt i mina ord, är således ganska väsentlig. Det borde för öfrigt vara inindaren noga bekant, att ett icke ringa antal arbetare och lärlingar från min verkstad, under de år slöjdskolan haft sin tillvaro, begagnat undervisningen i densamma; äfvenså borde han icke redan hafva hunnit glömma hvad jag under nämde tid så väl i pekuniärt som i annat afseende sökt åstadkomma till kolans båtnad, allra helst som han ännu för icke längesedan i en vänlig skrifvelse tilltalade mig såsom ofden lyda: Fabrikören har alltid varit en säker kämpe för skolans bestånd och fortgång, Att insändaren detta oaktadt nu på en gång sökt hos allmiinheten göra den mening om mig gällande, att jag är stämd emot höjandet af arbetarens bildning, detta handlingssätt af försåtlig art lemnar, tyvärr, ett nytt bidrag till den gamla erfarenheten om insändarens oförmåga att skilja sak från person sämt hans ofördragsamhet och bitterhet mot dem, hvilka rörande slöjdskolans angelägenheter våga hysa någon från hans egen afvikande åsigt. J. W. Bergström.