Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 2

hvilken hon kunde spela en roll, kunnat blifve en både lättsinnig och farlig qvinna. Nr hade tillgifvenheten för Albertine till en stol del räddat henne från dessa fel, men natur anlagen hade fått en ohjelpligt skef riktning Dock, återvändom till grelven och henne. Minna hade vändt hufvudet till grefven och mätte hönom med en stolt blick utan att svara, hvarefter hon vände sig för att lemna galleriet. Nu var det grefvens tur att känna sig sårad af f. d. kammarjungfruns sätt. Han reste sig upp ifrån sin halfliggande ställning och återtog: Tycker icke mamsell Ekeberg att det der porträttet har en förvånande likhet med den der doktorn, som var här förliden sommar ? Jo, det tycker jag, blef Minnas svar, och hon fortsatte sin gång för att lemna galleriet; men grefven, som kände sig retad af den der lilla näbbans svar, såsom han i tänkarne benämde henne, skyndade after. j Ett ögonblick, mamsell, om jag får be.v Ordet mamsell uttalades på ett oefterhärmligt sätt, aVi hafva ingenting att säga hvarandran, svarade Minna kallt, utan att stannna; Grefven lade sin hand hejdande px hennes arm, sägande med högdragen. ton: Deruti har ni rätt, jag önskar blott göra er en fråga: När ämnar fröken Albertine gifta sig med sin älskare, den der trädgårdsmästaresonen 7 Den frågan besvarar hon bäst sjelf.n Det är väl beskickningarne emellan doktorn och fröken, dem ni fordom besörjde, som gör er så onådig emot mig, men ni har ort, det bör icke: göra oss fientligt stämda emot hvarandra.w Ni misstager er, jag är icke fientligt sinnad mot er; ni är mig alldeles likgiltig, nu