Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 2

dra hade lemnat galleriet och hon ensam til. lika med ögon Stormhjelm blef qvar. Hvad som fästade Minnas uppmärksamhet vid detta porträtt var vid första anblicken dess skönhet och sedan, ju mera hon betraktade det, den likhet dessa drag hade med doktor Bergströms Slutligen tyckte hon att det var hans ansigte; endast spädare, finare och yngre, , Midt uti då betraktelser denna likhet framkallade inom Minna stördes hon af dessa ord, uttalade tätt bredvid henne: i Är icke likheten i ögonen fallande ? Minna vände Jitet på bufvudet och fick se grefven sitta tillbakalutad i en förgyld fåtölj strax bakom henne, Det låg något vårdslöst i tonen och hela grefve Eriks ställning, som tydligt utvisade att han ansåg sig icke behöfva-iakttaga någon synnerlig uppmärtksamhet emot Minna, den f. d. kammarjungfrun. En rodnad, full af harm, sprang upp på Minnas kinder, ty hennes qvinliga wstinkt sade att. meningen var att låta henne känna, det hon i hans, grefve Stormbjelms, ögon var och förblef kammarjungfrun, äfven om hon inbjöds till hans kusin, i Minna, som, i likhet med Albertine, blott haft förebilden af högmod och fåfänga, hade, ehuru underordnad hennes plats varit, likväl genom det dagliga exemplet af dessa känslor itrån barndomen gg ER Hos Minna jude de antagit gestalten af behagsjuka, lystna efter erahlia kläder, åtrå ltr yttre företrä. den och en viss trotsighet inom henne sjelfHade Minna icke haft ett naturligt behof af att älska och ett i grunden godt hjerta, hvilket gjorde att hon med en allt annat uppslukande tillgifvenhet fästade sig Vid Albertine, lefde endast för henne och hvarken kunde njuta af lycka eller glädje utan henne, skulle hon, med de naturliga anlagen till fåfänga och egenkärlek samt den lätthet med