Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 2

Igrefven din ovilja, det är icke en gång rik I tigt grannlaga. Söta Jenny, jag ämnar, efter allt hvad dr omtalade att baronen sagt om grefven, upp bjuda hela min förmåga att förarga honom Blir han först rätt uppbragt påmig, skall har glömma sitt hat mot Albertine och lemna I henne i fred. Detta är allt hvad jag önskar. Denna Minnas önskan gick också för aftonen i fullbordan. Grefven var så förbittrad på den der f. d. kammarjungfrun, majorens systerdotter, att han icke kunde låta bli att tänka på henne. Balen var i full fart och ytterst animerad. Jenny var den personifierade ungdomsglädjen Hon dansade med hela sin själ. Dansade icke derföre att hon skulle dansay utan emedan det roade henne, Man spelade upp en yrande galoppad, och i spetsen för densamma voro Jenny och baronen. Grefven hade endast helt obetydligt deltagit i dansen och stod nu stödd. mot en dörrpost och betraktade de förbi honom ilande paren, Länge dröjde hans blick på Jenny och baronen, emedan det var ctt verkligt nöje att se dem, så väl dänsade de; men plötsligt riktades den på ett annat par, det var Arvid och Minna: Den unge kadettens ansigte lyste af glädje, och Minna såg mycket lifvad ut, Den häftiga kroppsrörelsen bade gifvit en högre färg åt hennes kinder, och de svarta ögenen blixtrade som ett par stjernor, ; Hon är förb—t täck, majorens systerdotter,, yttrade en gammal kapten, som stod ett stycke ifrån grefven med några herrar och betraktade de dansande, Och sådana små fötter hon harl Ja, hon är riktigt: vacker, inföll en annan. Henne lär han nog slippa behålla länge hemma, hon blir nog snart gift. NS Brukspatron G— på Halls bruk påstod ör