Aftonbladet – 8 oktober 1858, sida 2

a ni icke mera kan göra Albertine olyck18. s Oändligt förbunden, svarade grefven gäckande. Fröken Albertine har gjort en stor förlust, då hon förlorade er ur sin tjenst. Derom är jag sjelf fullt öfvertygad., Minnas svar hade den egna olyckan med sig att uppväcka grefvens vrede. Han ville förödmjuka henne; men hon satte en isande käld emot alla hans utfall. Han kände en verklig afsky för den unga flickan, emedan han ansåg henne såsom en bundsförvandt åt doktorn. Vet ni, mamsell Minna, hvad jag just nu tänker? Att vi slutligen komma att hata hvarandra. 3 Omöjligt! Dertill har jag icke nog hög tanke om er. Den man skall hata, måste ega förmågan att skada eller förolämpa, och denna förmånen saknar grefven.n ; Man hade under detta samtal kommit in i ett litet kabinett, möbleradt efter fjortonde seklets smak, och der var en del ungdom församlad, ; Arvid betraktade ett skrin, en Verklig relik inom familjen från förgångna tider. Silfverkronska vapnet var graveradt på en plåt, och under detsamma stod: 1391. Den tiden lönade det verkligen mödan att vara adelsman, sade Arvid. i Jan, svarade den inträdande Minna, då betydde adelskapet något mera än i våra dagar, nu är det ett tomt ord, hvaråt mängden skrattar. Alla ide närvarande blickade på Mina, och Jenny kastade en egen skalkaktig blick på kusinen. Grefvens ögon sköto en blixt full af harm på den unga flickan och han lemnade rummet. Jenny hviskade åt Mina: Det går icke an att du så der öppet visar