Aftonbladet – 7 oktober 1858, sida 3

att sätta henne i en lidande dager och ännu mera öka hans medlidande. Se så, Malin lilla, var icke så förfasligt sorgsen. Vi: skola hoppas det bästa af hans vistande i hemmet, och känner jag dig rätt, lilla förtjusande. Malin, så skall herr magistern återvända ifrån hemmet alldeles kurerad för sin kärleksfeber. Gud gifve du finge rätt, min Jenny. Jag var så beklämd och sorgsen innan jag fick förtro dig mina bekymmer; nu förefalla de mig mindre tånga, och jag känner mig såter ega hopp och mod att söka öfvervinna dem och med Guds bistånd kunna återföra Ernst till sig sjelf. Det hoppas jag också; derföre, du goda, du ömma. och hulda mamma, slå för ett ögonblick bort -tankarne på Ernst och . tröstå dig med att vi nu hafva pilten hemma och räddad ifrån alla frestelser; samt hör på en utomordentlig nyhet. -Du har ju alltid tyckt att jag är försvarligt ful? Och sanningen att säga har jag tyckt detsamma. Jenny såg skalkaktigt på modren. . Den der ;öfvertygelsen var väl orsaken att du gaf mig.en-uppfostran, sådan att jag skulle kunna taga mig ut i verlden utan-att-gifta-mig, eller -hur? — Ah nej, kära barn, om du varit aldrig så vacker; hade. jag ändå uppfostrat dig på samma sält. Alla mina bemödanden hafva :hafttill mål att så utbilda ditt förstånd, att du skulle kunna fatta, det, du bade en bestämmelse i lif, vet att fylla; att detta lif eger ett ändamål och-attdw i båda fallen, såsom gift eller ogift; skulle klart inse .det ingen menniskar har rät: tighet att i ,overksamHet slösa bort sin tid; utan att hon, på hvilken plats ödet än ställer henne, Emot Gud, sig sjelf och sina medmen: niskor eger den pligten att genom sitt arbete söka .gagna. Ack, min, Jenny, jag har af dig velat göra ett sjelfständigt tänkande. väsende,