Aftonbladet – 7 oktober 1858, sida 3

der hon var; emedan -hoi förtjenade tillräckligt och icke beköfde begrafva sig för nöds skull, på. landet. Jag gick, bedröfvad änla in i själen, och fann vid min hemkomst Ernst. Jag gaf honom det svar hans Gertrud gifvit mig, och kan... Majorskan -höll upp. Mamma, har Ernst kunmt glömma sig mot. dig, utropade Jenny med blossande kinder. Nej, han trodde att mina ard icke varit nog grannlaga. För första gången i mitt: lif erfor jag smärta af att såras utaf ett af mina barn; men då Ernst såg det itryck hans ord gjorde på mig ångrade han sg och bad mig om ursäkt. Han beslöt att sjef göra ett försök att förmå henne antaga mit: förslag. Hon hade vägrat, på den grund att hon-var för stolt att emottaga nådegåfvor: Endast med stor möda och bevektaf mina börer och tårar lyckades jag förmå honom följ. mig hit, emedan han ansåg sig icke kunna lemna henne så der ensam och öfvergifven: Nu, Jenny, har du hört allt;ihvad jag harattneddela. Säg, huru tycker du att Jag handht? Ack, mamma, du har nu såsom altid handlat ädelmodigt, klokt och kärleksfallt; med hvilken mildhet och skonsamhet-har du icke gått till väga, och om nåsot i verlden bör. kunna återföra Ernst till sansning och känsla af hvad som är hans pligt, så är det just ditt sätt att behandla saken. Klart synes det af allt hvad som. passerat, attden der qvinnan intagit honom: genom en rol, den hon spelat och som alldeles ke jär hennes egen. Allt tycks vara anlagdi uppå, att så, bedåra. honom, att han, gör, sig olycklig genom ett giftermål. å Så har äfven jag tänkt, sade majorskan suckande, men huru förmå motarbeta detta onda? Att. säga något orm henne, är endast