jär hennes namn, beskref han som en olycklig och lidande qvinna, med alla möjliga ädla och upphöjda : egenskaper, shenhes öde hade uppväckt hans medlidande; hennesskönhet hans ;kärlek. Alltnog, min stackars gosse var alldeles betagen i den utländska flickan, om hvars tidigare lefnadsförhållanden ,och karakter han kände ingenting annat än hvad hon sjelf :meddelat honom. Han önskade med sin kärlek Höja henne öfver ett olyckligt öde och igöra henne fill sin hustru. Ack! Jenny, din stackars Malin bar aldrig känt sig så olycklig som under det hon lyssnade på sin söns bekännelse. Om jag kunnat tro att denna qvinna verkligen varit sådan han: beskref henne, då skulle, jag djupt beklagat hennes öde och utan allt betänkande öppnat mina armar för att omfamna bhenne såsom min dotter; men nu. — Min instinkt sade mig-att hän var bedragen. Öfver mina läppar gick likväl icke ett enda ord af anklagelse emot henne; ty jag visste mer än väl att det endast hade varit att:gjuta olja på elden. När Ernst slutat sade jag blott; Men, Ernst, ännu på många år kan du icke gifta dig och dessutom bör du söka att lära känna henne bättre. Din närvarande lön är icke större än att den går åt för dig sjelf, och du skulle endast draga henne och dig i fattigdom, om du nu gifte dig. Allt det der har jag betänkt. Också är icke min afsigt att förena våra öden förr än jag kan bjuda henne en oberoende och obekymrad ställning i lifvet, och derföre har jag aldrig talat om. mina afsigter. Men icke kan du under tider, genom dina täta besök på schveitzeriet, blottställa din framtid, icke heller tycker jag det går an att du låter den :qvinna, du ämnar gifta dig med, fortfarande sjunga på ett. publikt ställe och vara ett föremål för alla de fribeter:karlar