kårlek. Detta hyser jag icke för er. Lägg handen på ert eget hjerta och fråga det: Älskar jag verkligen Jenny? Hvad svar tror ni det skall gifva? 5; Att Jenny är den enda qvinna, vid hvars sida Fritz Silfverkrons kan blifva lycklig; den enda, som ännu en gång kan komma honom att med intresse söka ivlla sin plats ihär i lifvet. sTack för det ni icke gjorde mig någon försäkran om kärlek. : Ni håller af mig, JaE är ar .en så kär vän, att ni skulle vilja lefva ert lif-med mig; men kärlek, detta känner ni lika litet som jag. Om ni hade rätt, Jenny, skulle då icke denna ömma tillgifvenhet, denna djupa akt ming och det stora förtroende jag hyser för er vara känslor af en lika varaktig natur som kärlekens ofta snart !utbrunna låga? Skulle vi icke på grunden af vår tillgifvenhet kunna uppföra en lika beständig äktenskaplig bygng som på passionernas, på kärlekens grundsval IE Möjligtvis, om vi icke båda vore så unge ssom vi äro; men nu — jag är blott tjugo år IEger jag väl rätt att påstå, det mitt hjerta aldrig skall känna kärlek? Vore det icke förmätet af mig att, så obekant med verlden och mina egna känslor som jag är, gå och binds mitt öde vid en annans och kanske en dag.ehuru för sent, vakna till en klar åskådning af mitt inre? Ni säger: Är icke vår tillgif,.verihet och aktning en säkrare grundval äv k.wlekem. Derpå svarar jag: Det gifves ingen fastare än den en verkligt sann och allg kärlek lägger, emedan det-icke finnes Kr) verklig kärlek, hvilken icke hvilar på ktning ; al y, denna tillgifvenhet skulle en dag öfvergå ) Ul kärlek, derom är jag fullt förvissad