Aftonbladet – 6 oktober 1858, sida 2

Valordningsfrågan. Vi meddela här de reservationer som blif: vit gjorda af hrr Brinck och Almgren emo det betänkande som afgifvits mot den af de valberättigade i Stockholm nedsatta komiten. Herr Brincks reservation har följande lydelse: Ehuru jag ansett oeh anser personlig valrätt, när den i sin allmätlighet kan vinnas; vara en politisk rättighet, hvarigenom man kan hoppas att erhålla ett sannt uttryck af nationens tänkesätt, tror jag dock, att, så länge denna princip icke får i sin hel het tillämpas, enär stånd och klasser ännu äro inom epresentationen bibehållna och sjelfskrifvenhet till representantkallet i två riksstånd icke upphört, billigheten fordrar att man visar aktning för olika tän kande i detta hänseende. Jag anser derföre, att komiten bort uppgöra alternativa förslag med fullständig Valordning för val så väl per capita som efter skattebelopp, jemte förslag, huru riksdagsmannåarfvodena, så i ena som andra fallet, hädanefter borde utgå, desto heldre som jag icke kan eller vill föreställa mig, att de, som-efter den nya lagen erhålla valrätt, skulle vilja, att borgerskapet ensamt fortfarande skall vidkännas näninda utgifter, och dessa frågor stå bredvid hvarandra; ty grundlagen bjuder, att riksdagmannaarfvodena skola före valet bestämmas. Sådan har jag trott komiterades plikt vara, ehvad dess majoritet hyläde personlig eller efter skattebeloppet bestänid välrätt, emedan jag åtminstone icke tilltror mig kunna afgöra, af hvad tank Ett par dagar derefter finna vi Jenny helt solo hemma på Rönby. Minnä7hade fatt följa med majorskan in till staden; majoren hade rest: bort till-en af grannarne, och Jenny hade just-slutat sitt: bak af sockerbröd, kringlor och-bakelser samt. satt sig att hvila i en af softorna uti salen: Det hade fallit stark snö och var ett ypperligt före. I salskakelugnen brann en flammande brasa, hvilken upplyste rummet med sitt sken, emedan Jenny icke låtit tända något ljus. Den unga flickan satt nu med hufvudet stödt emot handenoch syntes-försjunken i djupa tankar, Plötsligt hördes ljudet af sklingande bjellror, som gåfvo tillkänna att man i full fart körde upp på gården, Sesån, suckade Jenny, onu kommer det främmande, och jag som är alldeles ensam : Herre Gud, att menniskorna icke kunna hålla sig hemma så kort före jul! Under det Jenny sålunda småmuttrade, tände hon på lampan och hörde dervid en välbekant röst säga i förstugan: God afton, Greta! Är herrskapet hemma? Ingen varelse mer än fröken. Och hvar är fröken ?x E salen,n Derpå följde afpelsningen, och ögonblcket derefter öppnades dörren. Är icke baron här nu igen! utropade Jenny skrattande. Hvad har nu fört er hit? Vissheten att träffagr allena, fröken Jenny, svarade baronen leende. Jo, det der låter riktigt bra, sedan baron der ute frågade efter herrskapet. Hvad skulle jag göra? Jag måste tala med er utan att synas önska det., Då tycker jag det enklaste hade varit att direkt fråga efter mig, svarade Jenny, alltjemt skämtande, och inbjöd baronen att taga