Aftonbladet – 6 oktober 1858, sida 2

nes hatt. Derefter steg hon upp och ilade tillisinkammare; Uppkommen dit, stälde Minna sig framför toiletten och betraktade uppmärksamt sin bild. i Jenny, som hade sett Minna så der hufvudstupa Tusa ur rummet, trodde att grefven sagt hennenågot obehagligt och skyndade efter, När Jenny inträdde, stannade hon på tröskeln och utbröt i ett klingande skratt då hon fann Minna sysselsatt att kokettera för sin egen bild. Vid Jennys skratt v-nde Minna sig om och frågade: Säg mig uppriktigt, Jenny, hur ser jag ut? ,Jo, du ser rätt bra ut. Det der var icke nog. Jag vill veta om du tror att någon karl kan blifva käri mig? Helt säkert. Du har vackra, stora, glödande, bruna ögon. . Ja, men min näsa är trubbig ? 0 Kära du, man förälskar gig aldrig i en näsa, svarade Jenny muntert, Du har vackra tänder. . Sänt, men min mun är för stor Hvem tror du väl blir kär i en menniskas mun? Dessutom har du vackert svart hår. Och mörk hy. : pBetyder ingenting, Pet är med själens egenskaper man intager mera än med kröppens. Så tröstar jag mig, då spegeln säger att jag är ful: Du, Minna, ser bra ut, så att pä och kropp komma väl att hjelpas åt, skulle jag förmoda, Men, kära barn, hvarföre har du nu kommit på tankarne att bebaga? i S Derföre att jag skulle vilja... Nej, jag kan icke tala om det, du skulle skratta åt mig: är rit Eår Jag icke veta det i afton, så blir det väl någon annan dag. Var säker jag skall ba ögonen på dig. Jenny trippade sin väg.