Aftonbladet – 6 oktober 1858, sida 2

Nit En systerdotter till professorskan! Jayhr grefvein Ni är således uppfostrad med fröken ? Jax Minna syntes icke böjd för att ingå i någon vidare förklaring. Och korresponderar med henne ? Ja.n Grefven förde handen öfver pannan, och då han åter fästade ögonen på Minna, låg det något mörkt i blicken. Ni var hennes följeslagerska till skogvaktarens koja, om jag icke missminner mig? återtog grefven med sänkt röst. Minna teg. Ni känner förmodligen att jag varit förlofvad med fröken ?, Det låg. något högdraget i rösten. Nej, icke alt ni varit förlofvad med henne; men väl att ni sökt ti ltvinga er hennes hand. Nu såg Minna upp på grefven. Såå — ni har tagit intryck, märker jäg. Jag skulle önska att ni ibågkomme hvilket vapen jag eger emot er barndomsvän iden der kärlekshistorien, som, i falt den blefve omtalad, skulle lända er båda till föga heder. Någon vanära kan väl aldrig uppstå deraf, såframt icke grefven vill dikta någon sådan, och detta vore väl föga hederligt gjord af er emot en flicka ni gjort så bittert olycklig som Albertine. e Sannerligen jag kan inse hvad detinnebar för en olycka att blifva grefvinnan Stormhjelm. Grefven reste sig upp, tilläggande: Ostraffadt skall hon icke ha förskjutit mig; var säker derpå. Han aflägsnade sig; Minna såg gfier honom. Det på förmiddagen sorgsna uttrycket försvann och det låg något energiskt, något trotsigt i den blick, hvarmed hon följde grefven, alldeles som när hennes nåd öfverraskade henne framför spegeln med Alberti