Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 3

ära böcker. Hm, hm, ett fasligt väsende red. de qvinfolken! Hm, hm, skulle jag kanske gå in till flickan, skulle bra gerna vilja tippa allt bråk... Jaha hm, hm, skall väl ndå se om henne, efter jag sålänge glömt tt hon var mitt barn. Under dessa betraktelser gick han -likväl .ch satte sig vid sitt skrifbord, och der föllo svans ögon på en uppslagen bok. Det var ctt plitternytt filosofiskt arbetes Vid åsynen eraf blef frestelsen för stark; han tittade på första sidan, och då var det slut med alla anIra tankar; ögonblicket derefter hade han förijupat sig i läsningen af det intressanta arbetet. Hennes nåd trodde sjelf ett ögonblick att hon skulle få slag, då hon befann sig. utan5r mannens dörr och hörde låset vridas om med dubbla slag. Svaga nerver. var icke hennes fel, tvärtom. Också blef hon icke stående stilla, utan gick med hastiga steg utför trappan. Då hon passerade förbi dotterns, rum hejdade hon sig och tycktes vara sinnad. att in till henne; men besegrade genast denna änsla och fortsatte färden ned till rummen. Ankommen hit, ringde hon. Martha inträdde, och hennes nåd tillsade att betjenten skulle så till doktor Bergström och bedja honom så fort som möjligt besöka hennes nåd. Budet återkom och sade att doktorn. hade farit ut, men att doktorns betjent skulle underrätta honom omhennes nåds önskan. Professorskan hörde icke till dem, som voro skapade att vänta då något upprörde hennes känslor. Hon måste söka luft för dem, på ett eller annat sätt. .Också hade icke: budet förr nämt. doktorns -betjent, än. hennes nåd med en föraktlig rörelse på hufvudet utropade: Har den der karlen betjent? ; Ja, henngs nåd, och eget åkdon också. Bra! Låt tillsäga trädgårdsmästaren att jag vill tala med honom. (Forts.)